Berättelse om mitt liv från Bosnienkrig fram tills nu 2019-Blogginlägg 1

August 13, 2022

Hej det är så att jag vill att min röst ska höras, innan jag har dött på grund av det liv som jag lever i lidande, levande helvete och allt elände som har hänt mig här i Sverige. Mitt liv har absolut ingen mening längre, det är bara ren rå lidande i söndersliten kropp. Jag kommer från Bosnien och min barndom är överfull av traumatiserande händelse som har brutit mig ner i hela mitt liv. Det värsta av allt är skuld, det brott som jag har begått. Jag har våndats mentalt i ångest på grund av det brott och allt det andra negativa som har hänt mig i hela mitt liv. Jag var den ultimata svarta får. Det kom krig och jag gick igenom kollektivt helvete med alla andra där jag fick en skada på vänster ben just över knä på yttre lår. Skada var begränsad och inte så farligt då. Det var inte mitt fel. Jag sover för djupt och vaknade av smärta först när det var för sent. Jag trodde det kan inte bli värre än så här. Och så kom jag till Sverige. Jag var tacksam för allt som jag fick av Sverige. Jag var tacksam för att jag hade en lägenhet två rum och kök, som jag har även nu. Jag var tacksam att jag har ett jobb som ger mig välstånd och tack vare detta, kunde jag köpa mat och några T-shirts. Det gav mig en känsla av lycka och trygghet med tanke på att jag befinner mig i västerländska demokrati Sverige med ett drömliv. Jag var tacksam till Sverige att jag får leva i frihet där jag blir behandlad som en mänsklig varelse som har mänskliga rättigheter som alla andra, där jag blir inte dömd efter mitt namn. Allt som jag äger är gammalt och jag har aldrig fått något av någon, jag har varit fattig i hela mitt liv. Men det är helt ok, bara så länge jag är frisk och jag är nöjd. Jag har aldrig velat ha andras egendom. Jag vet att det som jag förtjänar genom arbete är det som ingen kan ta ifrån mig. Jag jobbar som alla andra människor för att försörja mig. Det som jag kan säga om mig är, att jag älskar livet och jag vill så gärna leva, vara lycklig, ha en familj, ha ett normalt liv som alla normala människor. Jag är varken vacker, snygg eller smart, jag är full av svagheter men det är livet som har gjort mig sådan. Till Sverige har jag kommit fullt frisk i mitt psyke, kropp och själ. Ok, jag har kommit med en mindre skada på min vänstra ben men jag hade inga psykiska problem. Jag var kommunikativ och jag hade inget problem med socialt umgänge med andra människor. Jag visste inte vad är och jag förstod aldrig hur kan någon vara psykiskt sjuk, att ha social fobi bland annat. Jag förstod inget av detta innan jag kom till Sverige. Jag är inte ute efter att någon ska gilla eller hata mig och jag bryr mig inte vad andra tycker om mig. Jag vill bara att sanningen ska komma ut om det brott som jag blev utsatt för. Tiden gick och tyvärr för min del så hände det ett och annat hemskt i mitt liv som jag hade ingen kontroll över. Jag kände att mina brott begångna misstag i mitt liv kommer komma ut förr eller senare och att det bästa för mig är att jag avtjänar mitt straff så att denna sten faller från mitt hjärta. Jag började må psykiskt dåligt och jag visste inte vad det var som hände med mig. Jag kände att mina drömmar har blivit konstiga deprimerande, jag drömde aldrig någonsin en enda normal dröm det kändes som att jag har inte ens en själ. Jag lägger mig somnar och vaknar som om jag vore en grönsak. jag drömde i mitt hemland i hela mitt liv i Bosnien så har jag drömt drömmar men när jag kom till Sverige så har jag sluttat drömma och det lilla som jag drömmer väcker bara obehag och mardrömmar. Det smög sig fragment av ord av främmande röster i mina drömmar med

några få uttalade ord, över en lång tid. Men jag trodde att det var min fantasi. Det kändes som att jag hade ingen kontroll vad jag tänker på. Jag vill skaka ifrån mig de dåliga tankar och tänka på något positivt så att jag kan vara normal som alla andra men det gick inte. Det var som att mina tankar bestämde åt mig vad ska jag tänka på och implementerade fler grejer som jag ska grubbla över. Jag hamnade i dåliga vanor och eftersom jag mådde allt sämre så hamnade jag i alkoholmissbruk. Jag var rädd för Polisen och kände att dagen då jag kommer att förlora min frihet närmar sig allt närmare mot mig. Allt detta dåliga i mitt liv, fick mig till så att jag blev isolerad. Jag kände mig värdelös och att ingen vill vara med mig så jag tog till det som är tillgängligt till oss alla och hamnade i pornografimissbruk. Alkoholmissbruk och allt som pågick runt omkring mig ledde till en olycka där jag skadade mig allvarligt men väldigt begränsad. Det var fruktansvärd. Jag tänkte, kan det bli värre än så här? Att det gick åt helvete för mig berodde på Polisen som smög sig in i mina drömmar, nu ser jag i efterhand. De använde mina svagheter, skam och skuldkänslor mot mig och förstärkte de med sina ord så att jag mådde psykiskt dåligt alltmer och mer. Hade de kommit och konfronterat mig personligen då hade jag inte klarat att se poliser i ögon medan jag ljuger för de, på grund av att jag hade rädsla för statlig auktoritet. Jag hade en stor respekt för staten eftersom genom hela mitt liv har medier övertygat mig till att jag ska tro på att staten är värdig och rättvis. Så om de är ute efter mig och det faktum att jag är medveten att jag har begått fel då fåll mig det inte på tanke att jag ska börja ifrågasätta staten på något sätt. Jag hade en gudomlig föreställning bild av staten, speciellt om det svenska västerländska demokrati som pratar hela tiden om att den står upp för mänskliga rättigheter och alla lika värden. Jag har aldrig ljugit i mitt liv, efter som det gjorde mig trött mentalt att tänka hela tiden på vad jag har sagt. Dessutom hade jag blivit slagen om jag hade ljugit och för att undgå allt detta så pratade jag alltid sanningen genom mitt liv och då mådde jag alltid bra psykiskt. Det har sagts till oss i flykting mottagningscentrum när vi kom till det här landet att det är normalt här att gå till psykolog och att vi borde följa deras råd så att vi kan bearbeta våra traumatiska minnen från krig. Efter som vi kommer från krig så Jag lyssnade på deras råd och började besöka psykolog. Jag följde detta råd i hopp om att jag ska må bättre. Jag skyllde allt på krigsminne i stället för brott som jag har begått. Psykiatriska vården gav mig mediciner mot ångest och det var början på min medicinering mot psykiska ohälsa. Jag testade Risperdal och håll nästan på att kvävas till döds. Slutade med detta började med Zyprexa och gick upp i vikt from 70 kg till 105 på mindre en ett år. Jag var ständigt hungrig, trött och sömnig det mesta av dagen. Jag var bedövad kunde inte vakna även om jag visste att jag sov. Några gånger har det hänt att jag vaknade och min kropp sov fortfarande där jag kunde inte röra mig i 2 eller 3 sekunder och jag fick chock med snabb andning när jag vaknade helt och när jag återfick kontroll över min kropp. När man tar den medicin så kan någon komma in i lägenhet och plocka alla värdesaker utan att man vaknar. Upp i vikt går man på så sätt att man får en omänsklig hunger och sug efter sött och fet skräpmat och man bara äter och äter och slutar aldrig. Och där rykte min dröm om att bli smal och vältränad, att ha en snygg kropp rycktes borta från mig. Man blir även lite känslokall av denna medicin. Ens psyke bedövas över lång tid och man förlorar förmåga att känna kärlek, man blir avtrubbad om något hemskt händer, så att man blir likgiltig till en vis del gentemot

katastrofala händelser i den egna liv. Man förlorar fokus där man är inte riktigt medveten att man befinner sig i fara till exempel. Negativa biverkningar var katastrofala och efter åratal fick jag Seroquel, samma sak där men lite mer skonsamt. Zyprexa och Seroquel är sov mediciner och inget annat enligt min erfarenhet. Angående psykisk sjukdom allt är ok och man är normal så länge det inte kommer riktigt allvarliga problem i en människas liv. Då börjar man tänka för mycket och då kan man inte sova. Om man inte sover då blir hjärnan övertrasserad och tankar går i spinn allt snabbare och man insjuknar i psykisk sjukdom. Man kollapsar sakta om man inte konfronterar sig med sina misstag och åtgärdar problem. Den tid som man lever under sådana villkor, är det mest farliga som en människa kan bli utsatt för. Skuldkänslor framkallar ångest som i sin tur utplånar egenskaper av ens personlighet och om man försöker dämpa smärta med alkohol och då skämmer man sig ut framför andra folk. Då har man fått mer anledningar för att må dåligt och det förstärks och blir ännu värre. Är man deprimerad och klagar över dåligt väder, då kan det hjälpa med kognitiv terapi, men om man har polisen efter sig och sina begångna brott misstag i livet som plågar en då kan inget på den här planet hjälpa och stoppa de tankar rädslor skuldkänslor som går i spinn. Då är det just i första hand som jag rekommenderar är Seroquel och om den kan inte få en att sova då är det bra med Zyprexa. Man blir aldrig botad av de medicinerna. De är nödvändiga när man har insjuknat för att kunna sova annars är det ren skräp. När man har insjuknat då är det bara att ta dem eller bli galen. Jag säger inte att man ska utesluta de när man befinner sig i ett sådant tillstånd. Däremot kognitiv terapi är bättre än att ta mediciner då innebär det för mig om jag hade gått direkt till polisen och om jag hade erkänt allt när jag kom till Sverige då hade jag aldrig blivit psykisk sjuk och då hade mitt liv blivit räddad. Hur som helst så håll jag i 11 år tills jag gick en gång till sjukhus i Trollhättan där dem har sluten psykiatrisk vård. Jag var fruktansvärd rädd och kände mig under någon slags av psykiska press så Jag gick dit för att prata med psykolog eftersom jag mådde dåligt. Det var natt och det var bara dom som hade öppet. Jag tänkte erkänna allt brott för de, efter som det var lättare för mig att säga det till de än till Polisen. Jag hade ingen val längre och vill att det kommer bara ut på något sätt så att det blir ur världen en gång för alltid. Jag var rädd för auktoritet och det skräp av värdering har jag hämtat från mitt hemland och det kommer visa sig att det rädsla ska kosta mig dyrt i mitt liv. Jag visste inte vad är skillnad mellan öppen och sluten Psykiatrisk vård och vad det innebär att ha göra med de i verklighet. Jag utgick från att de är något bra och hederligt som hjälper folk som mår dåligt. Jag gjorde det bara för att klara berätta för dem om det brott som jag begick i min tonårsålder. Sen gick jag in till den slutna psykiatriska vården som avdelning som var på våning 6 vad jag kommer ihåg nu. De gav mig ett papper som jag ska skriva under med min underskrift där jag medger att jag accepterar deras lagar och regler och jag skrev med min underskrift, utan att tänka på betydelse av denna underskrift. Jag pratade med en yngre kvinna och det befann sig minst en till anställd av de som har suttit med oss för att lyssna på mig. Jag pratade med en yngre kvinna och det befann sig minst en till anställd av de som har suttit med oss för att lyssna på mig. Jag var ju alkohol berusad så det spelade en viss roll i allt denna händelse. Jag klarade inte säga och uttala ett enda ord om det brott. Jag pratade i stället om andra svåra grejer de skadorna bland annat men inte om brott. Det mesta av vårt samtal har förflutit med att jag grät för att jag mådde psykiskt så

dåligt med oro och nedstämdhet. Jag var för berusad och de sa till mig att jag mår för dåligt och att jag ska få ett rum ensam där jag kan sova över natten. Jag var stupfull. Jag fick två tabletter vad jag kommer ihåg, av en manlig sjuksköterska som visade mig detta rum. Efter en tid var han på väg ut och jag bad honom att stanna en stund till för jag pratade om mitt svåra upplevelser ur mitt liv. Jag grät medan jag pratade och så somnade jag sen. Dag därpå vaknade jag och det klarnade i mitt huvud från alkoholberusning. Jag gick till de och sa att jag vill gå hem jag vill inte prata mer för jag insåg att det kognitiva terapi som jag fick tidigare den natt hjälpte mig inte på något sätt. Dom sa du får gå hem så jag gick till dörren som var låst. Jag sa kan ni öppna den dörren? De sa nej, först måste du prata med överläkare och om han släpper dig ut, först då får du gå hem. Det kan hända att du stannar här i en månad eller två för utvärdering av ditt psykiska tillstånd för att se om du är en fara för dig själv eller andra. Du kan sätta dig ner och vänta tills Doktor kommer. Jag gick till andra sidan av korridoren där det fanns en soffa eller stol. Där satte jag mig ner och då insåg jag på vilken ställe jag befinner mig på. De samtalade där med varandra. Mitt hjärta bankade för fullt. Panik utbröt i mig och rädsla. Jag sa till mig lugnt inga snabba rörelser då kommer de tro att jag är galen och då kommer de aldrig släppa mig ut. Låtsas som att du är opåverkad låtsas vara normal om du vill komma ut härifrån. Sen kom de till slut och sa Doktor är här. Jag gick in till hans rum där Doktor satt på vänster sida, i mitten satt en sjuksköterska och på höger sida en yngre manlig sjuksköterska och där satt jag bland de. Jag var fruktansvärd rädd. Dom sa du har sagt allt detta kan du förklara dig? Jag sa att jag mådde dåligt och att jag har druckit en flaska rödvin innan jag kom in på deras avdelning. men nu mår jag bättre och jag vill gå hem. Jag har bokat en tid för besök hos psykolog i Uddevalla på öppenvård psykiatriska mottagning på torsdag tror jag det var. Jag sa det med hopp på att då kommer låta mig gå hem. Jag vill gå hem. Läkare sa efter att vi har samtalat lite du får gå hem, så där lite med argsint blick. Den killen gick med mig ut för att öppna dörr för mig och sa ta hand om dig nu. Jag gick hem och märkte att jag hade sticksår på höger arm och tänkte varför det och dessutom kom ett minne från ingenstans då jag låg i sängen dag därpå. Troligen en inbillning men jag råkade säga att detta till kompisar när vi hade fest. Det var inte meningen att jag ska säga det, men det slank ur mig efter som det minne kändes verkligt för mig, men samtidigt jag mådde väldigt dåligt psykisk så även att jag har inbillat allt är möjligt också. Det här händelse har utlöst en rädsla som bara växer som i sin tur har utlöst ”POSTTRAUMATISK STRESSYNDROM” för mig. Jag fick tvångssyndrom, psykos och fullständigt nervsammanbrott på grund av oro och ångest. Jag kände tvångssyndrom som nästan tvingade mig till att jag ska gå till i deras händer igen. Jag vill inte gå till de och jag var rädd att jag ska bli inlåst där för alltid och mitt tvångssyndrom tvingar mig just exakt till detta, att jag ska gå dit igen. Jag kämpade mot mig själv där jag upprepade till min familj, jag måste gå där igen och var i behov av att någon ska lugna mig och upprepa det gång på gång säga till mig att allt är ok, att jag inte behöver gå dit igen eftersom jag kommer må bättre. Så pågick en kamp inom mig själv, dag efter dag medan jag mådde allt sämre och sämre. Jag var fruktansvärd rädd för att jag ska bli inlåst i mentalsjukhus resten av mitt liv. Jag mådde så dåligt och allt detta på grund av rädsla för Polis auktoritet. Social fobi har jag fått många år innan allt detta i Sverige. Till slut distanserade sig alla från mig och jag insåg att enda utväg för mig är döden,

Självmord. För mig helvete tar aldrig slut. När jag har fyllt i tjock patientjournal i psykiatriska vården det sista otroliga mörker i kom mitt liv. Jag har mått dåligt men jag har aldrig i mitt liv sett något som existerar inte i verklighet. En natt när jag sov, väckte mig en manlig röst som var väldigt högljudd i en så stor utsträckning att den väckte mig nästan till vaket tillstånd men jag sov ändå fortfarande. och då sa han till mig” Det här är polisen som pratar till dig, sen frågade han, har du dödat någon?”. Jag svarade, nej det har jag inte och jag skulle aldrig göra det, sa jag medan jag sov. Man bara svarar på frågor automatiskt. Sen nästa dag kommer man ihåg allt som man har sagt och pratat om, men man kan inte förhindra och stoppa ifrån att man svarar på frågor efter som man är inte vaken och medveten om att det händer just i detta moment. En annan sak är att vi inte kan ljuga för de på grund av att det enda som vi använder av vår hjärna när vi sover är våra minnen och det handlar om alt som vi har upplevt genom hela våra liv. Så de frågar oss och vi svarar sanningen för de om det händelse ur vårt liv. Vi kan inte ljuga för de. För att vi ska kunna ljuga behöver vi använda hela hjärna. Så förändrades mitt liv på en enda natt där jag har aldrig hört röster i mitt liv till att jag plötsligt började höra röster på en gång över en natt. Det är så här de gör det, vad jag har insett hittills. De använder någon slags teknologi som omvandlar ljud till låg frekvens så att det inte går att höra som vanligt ljud. Det hörs inte i rummet men man hör det bara om de riktar det mot ens huvud, att säga det korrekt de riktar det mot ens öron och det är trumhinnor som register det som vanligt ljud. De ljudvågorna går igenom allt. Jag ser de inte, hur de gör det så vet jag inte riktigt. Men att det pågår och att det händer till mig är jag 100% säker på och har inget tvivel i det. När de pratar låter det som tankar som kommer utifrån. De Pratar till mig om grejer som jag vet inget om och som jag har inte tänkt själv på. De pratar till mig exakt på samma sätt som när jag är vaken på dagen och när jag pratar med en annan människa. Skillnad mellan när jag är vaken och när jag sover är i det att de är vakna och de använder sin hela hjärna medan jag är hjälplös eftersom jag sover och det är bara fragment av min hjärna som de aktiverar. Vanligtvis drömmer jag avslappnad och jag vaknar inte på grund av att jag drömmer. På så sätt sover vi människor alla i fred där vår hjärna bearbetar upplevelser från föregående dag och vi blir utvilad nästa dag. Även om man är medveten att polisen har börjat prata för en och om man försöker att inte avslöja en hemlighet, då höjer han på ljudvolym när han frågar så att man vaknar en halvvägs och det är då man uppfattar ordentligt fråga. Den frågan faller in i ens minnen som om den hände i verkligheten. Vid en så hög ljudvolym, frågar han mig, har du begått det brottet i ditt liv? Då kämpar jag för livet bara för att kunna berätta för honom en lögn att jag inte har gjort det. I alla fall försökte jag förhindra dem från att få sanningen ur mig i början av polisutredningen. Då säger jag nej, det har jag inte gjort. Då sänker de ljudvolymen och låter mig somna djupare, och möjligheten att ljuga finns inte mer där. Hans fråga är det sista jag kommer ihåg medan jag sover djupt och när jag har somnat djupare, då glömmer jag det omedelbart. Då frågar han mig igen. Du sa inte sanningen, men tänk dig att den här gången kommer du säga sanningen. Om man har begått ett brott. Då berättar man allt. Han frågar och man svarar honom med ren sanning. De vet redan standard i vilka frekvenser det mänskliga örat hör det infraljud och hur vi reagerar på det nivå av det ljud. Om de sänker den väldigt lågt då sover vi djupt och vi upplever deras röster som drömmar eftersom vi inte har blivit väckta. Då

kommer de obemärkt in i våra drömmar. Vi kommer inte ihåg något som de har frågat oss medan de får sanningen från oss. De kan även använda röstförvrängare där de kan använda röster av folk i vår umgängeskrets och på så sätt lurar de oss till att vi ska tro att vi har drömt om folk i vår omgivning. Vi upplever som om folk som vi känner frågar oss och vi svarar på frågor. De ställer en fråga och jag svarar högt som betyder att man pratar i sömnen och de hör mitt svar på detta sätt. Det är mänsklig svaghet och vi alla människor fungerar på detta sätt. I hela mitt liv så har jag inte vetat om att det här är möjligt och har aldrig hört talas om men nu vet jag. Polisen skulle aldrig kunna klara brott som folk begår på detta sätt där de säger att de har övervakat och avlyssnat en person. Väldigt få är så dumma att de skulle börja prata högt i sitt eget hem om brott som de har begått. Om man har begått brott då utgår man ifrån att man är övervakad och avlyssnad. När man blir utsatt för det här då är man så sårbar efter som bara delar av hjärnan är aktiv. Och inte bara detta utan det påverkar ens psykiskt välbefinnande tillstånd också. Allt som de säger till en, allt läggs i vår undermedvetna och det är där vi tänker, bygger våra planer för vår framtid, där vi väljer vilken väg ska vi ta i våra liv och till slut går vi till handling efter detta. Det är just där de kommer in med sin röst korrumperar och vilseleder oss i den riktning de vill. Man kan inte skydda sig mot deras ord. Det är extremt skadligt att lyssna på en främlings ord för det provocerar oss varje dag lite i taget. Dessutom handlar det om våra drömmar där vi borde vila och slappna av medan de stör vår dröm som förhindrar att hjärna återställs till nästa dag. Vi må vara det mest fridfulla människa på planet men när de provocerar med ord som man egentligen borde inte höra, varje natt år efter år i 15 år, så till slut blir man förbannad och arg. Är man arg då förlorar man kontroll och kan råka begå fel lättare. På så sätt, får Polisen veta alla våra hemligheter. Det är så dom utreder folk för brott och det är så folk blir avslöjade. De vet vad man gillar, hatar vilka mål man har i livet vad har man för planer. De vet var man är skadad, var har man ont. Vilka fel har man begått i sitt liv. De vet vilken produkt man kommer att köpa i ett stort köpcentrum, nästa dag. Och de pratar varje natt. Det här är det skadliga i allt detta. Normalt, gör vi vad vi gör under dagen sen sover vi och vår hjärna bearbetar den information och vi blir utvilade nästa dag. Vi förblir os själva, lyckliga och vi mår bra psykiskt utan påverkan utifrån. Men i mitt fall så är jag vaken på dagen och senare på natten bearbetar jag info från föregående dag och samtidigt så får jag ny information av dem. Även om det som de säger är inte viktigt så är det ändå information som stör och skadar hjärna. Tänk dig att ha en främling som pratar till dig. Om du inte gillar eller håller inte med honom då slutar du ha all kontakt med den person och då, kastar man den person ur dit liv och problem är löst. Tänk dig att ha honom i ditt rum när du sover där han väcker dig halvvägs och frågar om allt. Och, nu kan du inte kasta honom ur ditt liv. Du hör honom men när du vaknar så finns det ingen där och ute ser man samhälle där det råder mänskliga rättigheter och frihet. Vi är fria men så fort jag somnar då är de tillbaka igen. Det som är problem är att ord har betydelse där man tänker och blir tvungen att tänka på detta som de har sagt till en efter som det har lagts i ens undermedvetna och det är detta som gör att man inte kan återhämta sig. Man håller på att bli personlighetsförändrad och må dåligt. De håller lite i taget över en lång tid så man blir sjuk till slut. När de vill så kan de göra en människa förbannad och om det är en människa som har kort stubin speciellt unga som har

ingen livserfarenhet så när man hör på nyheter att en man har blivit attackerat helt oprovocerat då kan det lika väl bero på att den som har blivit helt oprovocerad attackerad har råkat spotta på eller har sagt förolämpande kommentarer till den som är under polisens utredning. Det räcker med detta som utlöser konflikter och slagsmål och då har de en anledning där de kan frihetsberöva en människa och då är man undanröjd av staten. De här människor sitter någonstans i Sverige i säkerhet skyddade med anonymitet och den övervakning utrustning som de har använder de på samma sätt som när soldater använder sig av drönare på tusentals kilometers avstånd. Mörker ger ingen skydd från de, man kan inte gömma sig någonstans. Inte ens en hårstrån har fallit från deras huvud. De kan komma in i våra hem när det passar för de. Den polis som pratar till, mig så tror jag att han utöver till mig så pratar han till 40 andra människor samtidigt, om inte mer än så och varenda en av de 40 har slutat i fängelse, mental sjukhus, har tagit livet av sig, eller vad som helst. Att de gör så mot mig tills jag har erkänt mitt brott, tycker jag att det är rättfärdigt och de har helt rätt att göra så, men när jag har erkänt mitt brott och de fortsätter att göra så och skada mig psykiskt då tycker jag att det är de som är brottslingar som begår brott. Naturligtvis, det finns ingen som kan nå och straffa de, för det går inte att bevisa att något sådant existerar och pågår i verklighet. Deras mål var inte att rädda mig utan deras mål var att vilseleda och skada mig till döds. Grejen är den att jag bara insåg inte det förrän det är för sent. De skadar inte folk på fysiskt sätt, för då kan man ha bevis på det, och det skulle inte se bra ut att sådan bild av Sverige sprids ut i världen, men på det här sätt de gör det, bara det går inte att bevisa och allt är ok. De vill göra det och de slår på oss vanligt folk, för allt som de orkar med lögner och psykologisk tortyr. De gör inget annat än sitter hela nätter och pratar till de som staten har valt att krossa, likvidera, undanröja, mörda eller straffa på ett eller annat sätt. De har förstört och drivit folk till att begår mord, begå självmord, sluta i fängelse, sluta i mentalsjukhus och det har dom gjort mot hundra tusentals eller miljoner människors. Allt det har dom gjort för skattepengar som vi vanligt folk betalar och det gör dom mot oss alla och det på samma sätt. Och, när vi börjar berätta om detta som jag nu för exempel då är vi psykiskt sjuka och de flesta vågar inte ens säga att de hör röster efter som de vill inte bli stämplad som galna. Säger vi något då väntar psykiatriska vården bereda med fråga (kan det vara så att du har inbillat för dig något som överensstämmer inte med verklighet?). Så kan makten köra ren mördar tortyrorgier på människor och undanröja folk även de som har inte ens begått något brott. Natt efter natt sa jag till honom ”jag vill inte lyssna på dig” men han förklarar sig inte för mig, i stället han bara fortsätter och pratar fint till mig och kommenterar händelser som jag har haft under dagen. Men ord betyder instruktioner till handlingar. De använder ord som suggestion där de på sådant sätt kan leda en i den riktning de vill. De väcker rädslor, skam, skuldkänslor, glädje och lyckokänslor i sitt eget syfte. Det som de har sagt till en är det första som man kommer ihåg dag därpå, oavsett om du vill eller inte så kan man inte låta bli att tänka på det som de har sagt för det är tillagd djupt in i ens undermedvetna. Efter 15 år så har jag fått nog av de. Om flera ord gör en mening, då har de sagt till mig som minst mellan två meningar, vanligtvis tre och ibland upp till åtta meningar per natt. Så om vi fördelar de ord då kan det bli ungefär fyra meningar varje natt på 15 år är ungefär 22 320 meningar som de har sagt till mig, så det är inte konstigt att jag blir psykiskt

sjuk och det är inte något som jag har inbillat i min fantasi, jag är säker 100%. Man blir arg förbannad man andas vrede och hat mot de. Det är som om de provocerar mig till att jag ska tappa kontroll och begår ett fel så att de får en ordentlig anledning för att låsa mig in i fängelse eller mental sjukhus. De håller på så där och jag kan aldrig återhämta mig någonsin och så det går i ond spiral. De kan prata olika högt på en skala från 0 till 10. På skala 0 de kommer in i våra drömmar utan att vi ens vet att de är inne. Man drömmer då lite konstiga drömmar där de kan använda röster från de människor som ingår i vår bekantskapskrets. På nivå 1, man hör de. De har avslöjat sig för att de vill att man ska veta att det är de som pratar till mig. Det är deras mål och man kommer ihåg vad de har sagt till en, men de stör inte ens sömn. På 5 de höjer på volym när de pratar och de väcker upp en mer så man måste börja ta mediciner på grund av att man börjar må dåligt psykiskt. På 10 höjer de ännu mer, då väcker de en nästan helt men man ändå sover och då stör de ens sömn väldigt mycket. Man kommer det ihåg på samma sätt som om man hade varit vaken för man är nästan vaken och det tar väldigt stryk på hjärnan, man blir utskälld utmatad och tröt. Man upplever det som en katastrof och då hjälper inte ens mediciner längre. Man har ett val att begå självmord, sluta i mental sjukhus eller gå och erkänna sitt brott. De sa till mig ”du kommer skaka galler du ska erkänna ditt brott”. De håll på detta sätt en tid. En lång tid har de pratat till mig på ett fruktansvärt sätt. De skällde på mig och plötsligt en natt började de prata snällt till mig och den första natt när de började prata till mig snällt så sa jag, kan ni prata till mig så hela tiden? De sa nej, det kommer vi göra först när du har erkänt ditt brott. De började prata finare, de sa till mig att det pågår hemska grejer runt omkring mig. De sa till mig ”Vahid du är ett offer, frigör dig själv ifrån din familj de suger livet ur dig. Vi ska göra dig hel igen! Vi ska göra en man av dig igen! Vi ska ge dig ditt liv tillbaka”! När de pratade till mig på skala 10 högt så blev jag nästan vaken men ändå inte och jag kom ihåg detta så starkt. Jag mådde så dåligt av utmatning. De pratade fult och nedvärderande till mig och efter bara en natt på skala 10 sa jag ”sluta bara, jag ska erkänna brott, bara sluta” och då gick det lugnare till lite. De sa alltid flera olika alternativ till mig om en mening till exempel ”De sa till mig, de har gjort detta mot dig, sen samma natt eller nästa dag därpå, de har inte gjort detta mot dig” och så upprepar de 70 eller 80 gånger både alternativ om alt till mig över en lång tid. Jag fick välja vad jag ska tro på i slutändan så var val alltid mina, men de har påverkat mig kraftigt. Det är inte så att de bestämmer vem jag är. Vem jag är och vad jag tror på och gillar så, det bestämmer jag. Jag skyller inte allt på dem. De pratar om grejer som man skulle aldrig komma på. De har aldrig någonsin sagt till mig gå och skada någon. Hade de gjort detta då skulle det ha räddat livet på mig. Jag skulle aldrig tro på de någonsin mer. Jag skulle välja en annan väg i mitt liv omedelbart. De styr inte en utan de använder belåning och straff. De säger något till mig och om jag går på detta, så gör jag som de vill. När jag tänker lite bättre, så har jag gjort allt så som dom vill. Indirekt tvingar dom mig i riktning som dom vill att jag ska ta beslut som lede mig raka vägen i graven på lång sikt. De kommenterar allt vad man tror på till och med vad man har för sexuell orientering. Om de kommenterar något som jag vill inte prata om då är det för mig lika med att de ifrågasätter allt för mig. All den media skräpp reklam och Regerings propaganda om alla människor lika värde, jämlikhet, medmänsklighet, humanism och mänskliga rättigheter allt detta känns som att det inte gäller mig och det finns inte för

mig. De vill att man ska inte ens ha en åsikt, om något. De vill visa för en att de bestämmer över en även inne i ens dröm, personlighet och i ens själ eller medvetande. De vill visa att jag inte är fri. De bryter ner mig helt enkelt. På det här sätt kan de slakta ens psyke i små beståndsdelar, de kan få en människa att begå självmord, få en att göra vad som helst indirekt, alt det med ordsuggestion. Förändra på alla möjliga sätt utan att de har ens träffat en i verkligheten. Så fort man börjar drömma, kommer de in och styr dröm åt väg dom vill. För exempel om du börjar drömma fin dröm om en person och då hör man honom säga nej, han gillar dig inte. Det här vill han göra av dig, du bara tror så. De till exempel beskriver en händelse när man har börjat drömma där man är på detta ställe inne i drömmen och då säger han hur den person som man har gillat börjar jaga en med knivar i stället och så flyr man runt omkring och är räd tills man vaknar. Man har haft då en riktigt mardröm och när man vaknar så kommer man ihåg denna mardröm, som följs med ångest. På så sätt oavsett om man vill eller inte, börjar man tvivla på den personen, även om man vet att man har bara drömt en dröm. Det är så polisen bryter relationer och band mellan folk, och andra människor, eller ens familj. Till slut det enda minnen som man kommer ihåg nästa dag är de. På detta sätt filer de min vardag natt efter natt år efter år varje natt. Utöver detta så sabbade de min Dator, Tv, internet, Windows, byta lösenord på Hotmail fram och tillbaka så att jag har klart för mig att det är ingen inbillning utan verkliga människor som övervakar mig. Jag klarade inte detta helvete. Jag försökte ta livet av mig flera gånger, inte på riktigt men vill göra detta, för att få dom att slutta med det som de håller på med. Jag köpte ett rep och sa till de jag kommer att begå självmord. De sa till mig, begå självmord vi kommer inte rädda dig. Gå till polisstation och erkänn allt brott och då ska vi sluta. De drev mig till vansinne. Jag tänkte hänga mig till döds, men jag klarade inte göra det. De pressade mig mentalt till bristningsgränsen medan samtidigt de uppmuntrade mig att jag inte ska begå självmord. De uppmuntrade mig till att jag ska gå till polisstation och erkänna brott eftersom det är det enda rätta som jag kan göra. Jag klarade inte erkänna brott och jag hade inte riktigt velat erkänna. Då kom jag till insikt där jag såg en enda väg ut ur psykiskt lidande och det är att begå självmord. Jag sa till dom att jag ska köpa ett rep och att jag ska hänga mig själv i skogen på ett träd. Jag var extremt deprimerad. Sen gjorde dom mig ett en gatoförestelning, där dom viste varje steg som jag kommer ta nästa dag. Grejen är den att dom leder mig genom förlopp av mina planer och när jag har vaknat då kommer jag inte ihåg detta just detta moment. Men jag handlar instinktivt på detta sätt som jag har beskrivit för dom, för det var mitt plan. Så, dom vet exakt vad jag kommer att göra, medan jag själv vet inte det. På detta sätt, kan dom integrera i mina handlingar och dom har folk som kommer till exempel bredvid mig i en affär eller vad som helst, som främlingar och säger en mening bredvid mig, för att jag ska höra det och då aktiveras mitt minne direkt och då känner jag den känsla av (Déjà vu). I alla falla all den gatoföreställning var till för att jag ska bli övertygad att dom försöker stoppa mig från att jag ska hänga mig själv, medan i själva verket allt det var till för att dom vill bygga mitt förtroende för dom och för att jag ska se dom som vänner. På så sätt får dom mig till att jag ska göra som dom vill. Så, när jag har kommit hem från affären, då tog jag den rep ur bil som jag har köpt och jag gick i skogen. Jag knot den på ett träd och satte den runt mitt hals. Men jag klarade inte att hänga mig själv. En annan gång,

har jag knutit ett mjukt tyg rep, runt halsen och den andra ända har jag knutit i häng klädförråd där jag står upprätt. Jag klarade inte begå självmord men jag vill göra det och det var på test bara. Då när jag spände i rep plötsligt på en sekund förlorade jag all kraft i kroppen. Jag förlorade samtidigt nästan medvetande. Den sista atom av kraft i kroppen använde jag för att resa mig upp och släppa på det rep. Jag var ett hårstrå från att begå självmord i en olycka. Jag insåg att jag inte klarar begå självmord på detta sätt. På grund av deras polistortyr hade jag haft sömntabletter Propavan, utskrivna till mig på recept sen lång tid tillbaka och jag hade de kvar. Jag sa till de, jag klarar inte att hänga mig men efter som jag har insjuknat även i tvångssyndrom på grund av polisen då har jag tvångssyndrom som driver mig automatisk att begå det som jag är rädd för och som jag vill egentligen inte göra. Jag tog en massa tabletter ur den förpackning och jag lade på en hög med ett glas vatten bredvid min säng på sängbord. Men, därför när jag har somnat så är jag medveten att jag har dödlig dos av Propavan bredvid mig på vänster sida av säng och på grund av tvångssyndrom kommer jag ta de tabletter omedvetet på samma sätt som jag avslöjar omedvetet för de, det brott som jag har begått, helt mot min vilja. Jag gjorde så några nätter men var samtidigt rädd att jag kan ta de medan jag sover, för det var väldigt möjligt ett sådant tillstånd där det kan hända att jag gör det i verklighet på riktigt. De sa, inget är värt att begå självmord för. Ta de tabletterna bort därifrån, och till slut kom jag till insikt att det är ingen bra idé. De pressade mig mentalt till bristningsgränsen medan samtidigt de uppmuntrade mig att jag inte ska begå självmord. De uppmuntrade mig till att jag ska gå till polisstation och erkänna brott eftersom det är det enda rätta som jag kan göra. Jag klarade inte att erkänna brott. Det är en blockad som gör det nästan omöjligt att uttala dom ord framför dom. Vid denna tid när de har sagt att det pågår hemska grejer runtomkring mig då kom jag på att köpa sådan amatörövervakning utrustning för att bevisa för mig själv, om det är verkligen sant som de säger, så jag gjorde det. Jag tog kredit från banken och köpte allt det från Amazon.com med de pengar och fick de saker skickade hem till mig efter en tid. Allt fungerade men kamera som var ny var trasig. Hur jag ens försökte så den var död, fast allt det var helt nytt. Så, jag kunde inte skaffa den bevis. Jag hade inte pengar mer för att köpa nya och det var inte så stort utbud av sådana grejer för 15 år sen. Till slut kastade jag allt i sopor. Sen sa jag till mig det räcker, jag klarar inte att lyssna på de mer, medan de utplånar och raderar mig psykiskt och dessutom i hela mitt liv så har jag önskat att detta ska hända. Jag ska erkänna allt för Polisen. De ska döma mig och jag ska avtjäna mitt straff. Men sen kommer jag bli fri som alla andra människor men innan jag gör det så hade jag plan att åka på semester till Bosnien. De sa till mig, gå inte dit, du kommer bli dödad där. Nej sa jag, jag tänker gå på grund av att jag inte trodde på de så åkte jag dit ändå. Det hände inte så mycket där hemma i Bosnien, utöver en underbart trevlig händelse. Jag gick på en promenad, utflykt ut i naturen med vänner, på den högsta berg i min hemstad Prijedor på Kozara berg. Den är verkligen ofattbart vacker och gigantisk. Sen efter en stund kom det tre personer en man som hade en yxa i handen och två tjejer. Vilken tillfällighet tänkte jag. Jag pratade en stund med en av de och hon var verkligen vacker. Idag är det 2022-04-18 och i och med att jag har lärt mig engelska medan jag skrev den här blogg i 5 till 8 år så det som jag gör nu är att jag rätar stavning och grammatik, så att ni kan läsa det bättre. Men jag ska även säga det som jag ville

inte säga då, när jag skrev den här blogginlägg. Innan jag gick till Bosnien så har jag tränat på Gym med styrka träning, jag sprang på löpband, men jag har även tränat MMA kamp i en eller två månader på en svensk JuJutsu Klub och det var Sveskar för det mesta del. Jag har hört talas om att folk som tränar kampsport är farliga och att man har ingen chans mot dom, men jag trodde inte på det. Men där, har jag insett att dom är inte bara farliga. Dom är garanterad döden själv. Dom är döden själv och dom kan döda mig bara med deras händer. Men, i alla fall även jag var naturligt stark av mig i kroppen tack vare all träning, så jag klarade kasta dom från mi när dom är över mig. Åt andra hand, även om jag ligger på dom så gör dom något med händer och då slutar jag i deras döds grepp där dom för mig i sådant läge på 15 sekunder. Det är helt otroligt. I alla fal, dom lärde mig en del döds grep och ett och annat så även jag blev bättre på att försvara mi mot vanligt folk. Det som jag vill säga att jag hade den kampanda i mig på den tiden. Av någon konstig anledning kom den tjej till mig och började prata med mig. Vi satt oss bredvid varandra. Hon berättade att hon kommer från Danmark om jag kommer bra ihåg nu och att dän andra blonda tjej är hennes danska vän. Hon sa att hon inte förstår bosniska så hon måste vara hela tiden med henne. Foresten hennes danska vän hade den Bosnjak traditionella huvudduk, varför hon hade det, så vet jag inte. Den tjej som jag pratade med var Bosnjak som jag. Hon hade jättevackra ögon, jättevackert ansikte, jättevackert hår, hon var smal och hon var lika stor som jag, så hon var, vacker, underbar, enastående fantastisk på alla möjliga sätt. Hennes röst var så fruktansvärd vacker. Jag var i himlen. Om himlen hade verkligen existerat, så är det den moment med henne. Hon har gjort mig till världens lyckligaste man, i en kort stund. Hon sa till mig att hon är från Kozarac som ligger under den Berg och hon sa vad hon heter. Men jag blev bedövad av hennes skönhet och hur vacker hon är i så stor grad att jag kommer inte ens ihåg vad hon sa om vad hon heter. Jag var blixtförälskad i henne. Hon bad mig att jag ska ta et bild på henne med en mobil eller kamera, kommer inte ihåg nu vad det var och då steg vi upp och då uppstod det pinsamt problem för mig. När jag tog den kamera och medan jag skulle ta bild och även innan detta medan jag pratade med henne så började jag få sexuell uphetsningstånd. Jag blev så upphetsad på henne. Så, jag visste inte vad jag ska göra. Det handlade om sekunder. På en sekund, panik utbrott i mig och jag tåg snabbt en bild, medan min sexual upphetsnings stånd blev barra värre. Jag sate mig när direkt med sådan bisarr rörelse så att hon inte ska märka detta. Jag hade verkligen velat leva mitt liv med den kvinnan. Det är den typ av kvinna som jag har drömt om i hela mitt liv, men jag fick aldrig någonsin sådan möjlighet. Jag hade varit lyckligt med henne om hon hade älskat mig. Vi har inte ens pratat mer än några korta minuter innan mina vänner plötsligt bestämde sig direkt att gå hem. Jag hade inga förväntningar av det ska hända något mellan mig och henne, för det var barra en liten konversation mellan mig och henne. Jag har det suggestivt i min huvudbaktanke att ändå inget bra händer mig någonsin så jag är van vid att det blir ändå inget. Dessutom dom är som främlingar för mig och då bestämde även jag mig att följa med dom. Men jag sa att jag vill gärna träffa henne igen. Så hon sa att vi kan träffas vid poolen i Kozarac. Nästa dag var jag med min Kung, min vackraste son i hela världen och då var han liten, och då råkade vi på henne och även hon hade et pojke av hennes kusiner kanske. Jag var glad att se henne. Det har inte ens gått 10 sekunder och då kom det en kille på Kawasaki

z 1000 och stannade en meter bredvid oss och han började ge gas på motorcykeln på tomgång, som om han vill antigen imponera på henne, medan även jag försökte imponera på henne genom att säga att jag hade exakt sådan motorcykel men jag har sålt den. Även idag fortfarande betalar jag skuld till banken för den impulsiva köp. Jag hade även bak tankar att allt det är gatoförestelning ordnad av svenska polis. Hon sa att hon ska vara på poolen så vi kan ses där. Vi träffades där, vi pratade lite. Jag försökte närma mig henne men hon hål klart avstånd så jag kände mig lite som idiot. Jag tänkte, vem fan är du, att jag ska springa efter dig? Jag är sådan person att jag aldrig ber till någon för något. Dessutom har jag den fruktansvärda sociala fobien, så den skapar blockad i mitt psyke. Jag har olika rädslor i sociala sammanhang och därför undviker jag kontakt. Men jag hade även den tanke i huvudet, att det kanske är så som polisen sa till mig att folk vill döda mig där. Så jag tänkte, är inte det också arrangerat. Men jag kände inte veta det. Hon vill hålla kontakt med mig men när jag försöker närma mig henne, då håller hon mig på bra avstånd. Jag var besviken och när jag och min son skulle gå hem, då träffade jag henne på gatan utanför poolen. Hon frågade om vi går hem? Jag svarade att vi går hem. Hon sa, vill du komma till mässan. Det var sådana karuseller om jag kommer ihåg bra nu. Hon sa, vi kan ses här men min kompis måste vara hela tiden med mig. Då insåg jag att det var ingen kärleksromans. Hon är antigen räd att vara ensam med mig, eller bosniska primitiva muslimbönder har spridit rykte om hur mycket jag är psykiskt sjuk. Eller så ingår hon i komplott att dra mig i mörker på den karusell, där bosnjak muslimvildar ska likvidera sin muslim bröder Vahid. Det kan vara även att det var inte så. Men livet har lärt mig att om det ser för bra ut då är det troligen inte sant. Det är bara för bra för att det ska vara sant. Bra saker händer inte mig. Så, hon frågade mig vill du komma. Jag sa, vet du vad? jag kommer. I mina tankar tänkte jag, kom Bitch och vänta på mig. Naturligtvis att jag inte är gallen att gå dit. Jag hade en dålig känsla. Men personligen ber jag dig om förlåtelse snygging om du läser det här. Du har troligen inget att göra med detta. Men mitt liv är olik något liv som folk har upplevt. Alla vill bara döda mig. Samma natt när jag sov började han säga till mig även där i Bosnien och han sa hon är vår tjej. Vi har ordnat henne till dig. Hon vill träffa dig. Hon vill vara med dig. Det var inte snällt av dig att du lovade henne att du ska komma och sen väljer du att inte träffa henne. Sen sa han, Vahid ta ditt barn och fly till Sverige igen, du kommer inte leva längre tid. Jag var utmattad av att lyssna på honom. Jag våndas och jag svettas av den tortyr med hans ord som störde min dröm och gör mig trött till fysisk kollaps, så jag sa ”jag mår inte bra på grund av dig, varför pratar du till mig, varför sluttar du inte”? Han sa ”så fort du vaknar packa dina grejer och säg att du vill gå till Sverige igen. Du kommer inte leva länge”. Den natten har jag sovit fyra timmar ungefär. So jag lyssnade på honom och nästa dag sa jag att jag vill åka till Sverige och på något sätt var jag på väg tillbaka skräckslagen. Det skulle jag aldrig ha gjort, inte ens i min vildaste fantasi på min egen vilja om det hade inte varit för att de pratade till mig. Förresten jag glömde att säga. Innan jag skulle åka på semester till Bosnien, har jag sagt till dom att jag ska erkänna brott när jag har kommit från Bosnien. Så jag körde bil från Bosnien till Sverige, medan jag sov bara 4 timmar. Till slut kom jag dödstrött tillbaka till Sverige. Den första dag vilade jag mig och den natten uttalade dom inte ett ord. Dom lätt mig sova mig i fred. Andra dag tänkte jag det är dags att gå och säga allt för polisen. Jag har förväntat mig att jag

kommer bli dömd till fängelse och jag har försonat mig med det tanke. Men det viktigaste för mig var att efter detta fängelsestraff så kommer jag bli fri för alltid. Ingen kommer någonsin mer ha någonting som kan användas mot mig som en utpressning skugga som hänger över mig hela tiden. Jag gick till Polisen och jag följde de till på andra våning där jag fick prata med en kvinnlig polis och på vänster sida satt en manlig polis som hål på något arbete. Jag kunde knappt säga ett ord, men till slut fick jag det ur mig och jag erkänner. Jag hade inget val. Jag sa det värsta och de sa till mig, går du till psykolog? jag sa att jag gör detta, så de sa gå och prata om det andra brott med de. Vi har fått det som vi vill höra av dig. Du ska inte bli dömd. Efter två dagar var jag förbannad för att de fortsatte pratar till mig på natten och dessutom kunde jag inte tro på mina ögon att det är sant så jag tänkte det kan inte stämma. Jag trodde inte på mina ögon och att är sant att jag är fri så Jag gick dit igen och pratade med en polis där jag sa till honom. Jag vill bli dömd i domstol, säg detta till domstol. Han sa till mig du är fri. Det är preskriberat. De hade all tid i världen att anmäla detta och de har inte gjort det. Om de gör detta kommer vi kontakta dig. Dessutom kollar han på sitt arm klocka som om han har inte tid att prata med mig och att jag borde gå. Och nej, det finns inget som jag har inte sagt. Jag har sagt precis allt, så om någon tror det måste finnas något mer så finns det inte. Jag sa till honom när vi var på väg ut i korridoren ”jag har erkänt brott nu och jag tänker inte upprepa det här igen i framtiden när det passar för dem”. Jag sa de andra grejer till psykolog och det fanns en sista grej och då sa han på natten, du har inte sagt det där. Gå och säg det också. Och när jag berättade om det sista brottsfall den stenen föll från mitt hjärta. Jag var överlycklig, jag skrattade av lycka när jag gick ut därifrån. Jag är fri nu. Jag kände direkt på en gång en upprymdhet som är så gigantisk och överväldigande fylld med ren lycka. Den skuld och ångest som har utplånat mitt psyke och som har fått mig insjukna i social fobi, depression, psykos, tvångssyndrom, självmordstankar och mer än så, försvann på en gång. I hela mitt liv har jag varit psykiskt sjuk där mitt psyke har krossats i små beståndsdelar som i sin tur har fått mitt liv falla isär och rasa i spillror. Det ångest och det spänning som jag känner i bröstkorg, som åt mig inifrån i hela mitt liv, försvann som om den hade aldrig funnits där. Depression försvann den dag och den moment utanför den dörren, som om den hade aldrig funnits där. Nu är jag fri och jag blev fri åtminstone från skuld. Depressionen försvann på en gång. Jag blev botad från Depressionen och hela rubbet av utbud på olika psykiska sjukdom symptom. Jag känner mig äntligen psykiskt normal och frisk. Det som fanns kvar var social fobi, som är produkt av allt stress på grund av traumatiserande händelse som jag har upplevt genom mitt liv. Social fobi kan jag inte skaka ifrån mig riktigt. Det fanns Inget mer som jag kunde göra. Det var det, nu funkade allt felfri hemma dator tv internet. Allt var i perfekt ordning. Men de fortsätter att prata till mig. Vid det här läge så tänkte jag inte mer på den tjej som jag råkade träffa på den berg. Det var en ren tillfällighet för folk promenerar dit ständigt. Jag önskar henne lycka, men jag är inte nog en man för att ha den lycka att ha någon som henne i mitt liv. Därför är det ur mitt liv och därför tänkte jag inte mer på henne. Och de sa när jag sov, någon vill prata med dig. Det är den tjej som du har träffat, vill du prata med henne? Jag sa jag vill. Då hör jag henne säga, hej, hon sa några meningar. och jag sa AAAAAAAA vilken vacker röst. Hon presenterade sig som den tjej som jag råkade träffa och sa att hon är en speciell person som jag har redan gillat och att hon är väldigt rik också.

Hon frågade mig, varför har du inte kommit där när du har lovat mig att du ska komma dit? Det var inte schyst av dig. Jag har väntat på dig i många timmar. Sen har hon pratat mig om lite andra ämne. Efter som jag har ingen kontroll över min beteende medan jag sover så började hon ifrågasätta vissa grejer och jag började misstro henne. Jag upplevde henne som att hon är emot mig, så jag uttalade henne svärord. (Fy på dig, vad vill du? Om jag bara hade tillfälle att slå dig med ben i ditt huvud en gång, jag skulle döda dig direkt) – (Jebem ti mater u picku, sta hoces ti? Da mi je da te odvalim nogom u glavu samo jedan put, ubio bi te odmah) Och hon sa, ooooooooh, där kom den sida av dig, som kolleger har sagt. Sen började hon använda samma metoder som dom. Hon frågade något och jag vill inte svara, men när hon sa svara mig på frågan då började jag svara med tvång. För det är så det fungerar när man sover. Man bara svarar. Direkt efter det började hon smöra till mig på hur jag är ett offer och bla, bla, bla och då blev jag kär i henne igen. Så jag tänkte På en sida har jag mitt liv där jag befinner mig i fara enligt de och på andra sidan har jag någon som jag gillar och som är dessutom rik, som vill ha en förhållande med mig. I alla fall fick de mig att jag ska tro på det. De har lovat mig ett liv i framgång där jag kommer leva i välstånd under ett villkor, att jag håller mig borta ifrån alla. Jag behöver bara fortsätta leva som vanligt och vänta på domstol som de sa jag kan inte undgå. Hon sa att vi kan vara tillsammans efter att polisutredningen är klar. Okej sa jag eftersom jag har ingen kontroll över mig när jag sover, jag är rädd att jag kan säga något dåligt till dig så jag vill inte förstöra det förhållande som vi har nu tillsammans. Jag vill träffa dig som alla normala människor när jag är vaken. Hon sa ok det kan ta några år sa Poliskollegor som sitter bredvid mig. Jag sa självklart det är jag medveten om. Hon sa att om jag vill prata med henne så är hon här. Jag sa att jag kan säga något dålig till dig och eftersom jag har ingen kontroll över mig, medan jag sover så vill jag att du går. Jag vill att du går så att jag inte förstör vår förhållande. Hon sa ok då går jag, men jag väntar på dig. hejdå vi ses. Allt detta hände för 15 år sen. De här röster polisutredare sa till mig det ska bli domstol men inte när du vill utan när vi är färdiga med hela polisutredning. Du kan inte undgå detta även om du vill. I början var jag någorlunda normal. Jag drog mig ur alkohol och cigarettberoende, direkt när jag frigav mig från den skulden. Jag fortsatte ta Seroquel i hopp om att min sociala fobi ska försvinna och att jag ska bli normal som innan jag kom till Sverige. Jag tog de i ett antal år och insåg att de hjälper mig inte på något sätt med social fobi. De mediciner oavsett vilken jag tog, så har inte en enda hjälpt mig med något överhuvudtaget. Jag blev botade från psykisk sjukdom när jag blev fri från skuldkänslor och det är det enda, kognitiva terapi som funkar bäst av allt. Ordna problem och man är automatisk frisk. På grund av ständig trötthet, övervikt och meningslöshet att fortsätta ta Seroquel, bestämde jag mig att sluta ta med den eftersom den tog sakta livet av mig genom övervikt så jag trappade ner med den och slutade helt. Det var det bästa som jag har gjort i mitt liv. Jag tränade väldigt mycket efter som jag blev inte trött på grund av medicin. Utan det gift från psykiatriska vården gick jag ner i vikt och mådde mycket bättre. Livet kom tillbaka i mig. Så nu blev jag utan depression och utan mediciner, det var perfekt. Jag hade ingen mer anledning att må dåligt. Att gå till psykolog igen och att ha något att göra med de var helt uteslutet för mig, eftersom jag hade inget mer att säga och inget som tärde på min själ. För mig polisen och psykiatriska vården är staten. De har jagat mig krossat mig

och oändligt mer förstört mig mentalt för att jag ska erkänna mitt brott. Jag har gjort det där jag har erkänt för de och de har fyllt det syfte för mig som de ska. Egentligen psykiatriska vården och deras kognitiva terapi har inte hjälpt mig med att må bättre på något sätt. Jag tror inte att de hjälper till någon över huvud taget. Det handlar bara om att frige sig skuldkänslor och oro och då blir man botad. Jag har det mycket bättre hemma än att ha att göra med de någonsin mer i mitt liv. Styrka har kommit tillbaka i min kropp. Utan mediciner var Jag inte sömnig och trött i hela dagar mer. Men jag levde i ensamhet där på grund av omständigheter kunde jag inte äga ens en bil. Någon hade satt en stor bult under mitt fram vänstra bildäck direkt efter jag har börjat göra som de vill. Jag var rädd att jag skulle kunna få något mycket mer farligt under min bil så jag sålde den och nu hade jag bara Buss alternativ. Det var helt ok för mig att åka med Buss. Det har regnat som ett skyfall från de som pratar till mig, med ”varningar”. De varnade mig för faror som jag ska hålla mig borta ifrån, så att jag inte råkar för en olycka. De utgav sig för mig som om de hade varit vänliga mot mig där de skyddar mitt liv. Att jag ska tro på de och fortsätta följa deras råd. I hela mitt liv så har jag sett verklighet i svart och vit, ondska och godhet hittills i alla fall. Jag hade förtroende för polisen från första början, så jag tänkte att de är rättfärdiga och hederliga där de följer bara rättvisa. Därför gick jag på det lura blåsning. Åratal passerade för mig, en efter en. Vid nyårsfirande har jag vanligtvis varit ensam. Vissa år har jag gått ut för att se fyrverkeri och vissa år vid nyår har jag lagt mig deprimerad i sängen vid klockan 23:00 och sen har jag lyssnat på fyrverkerismällar nedstämd helt i ensamhet i hopp om att jag ska en dag i framtiden träffa den kvinna som jag älskar och att jag ska ha ett bättre liv. Medan de fortsatte att prata till mig natt efter natt där de kommenterar händelser som jag har haft under dagen. Jag personligen är ingen förrädare, Jag har aldrig förrått någon och kommer aldrig göra det. Det är de som har fått mig att tvivla. Jag kände att jag befinner mig i fara och då kommer den instinkt där man försöker skydda och rädda sitt liv. De har skurit kontakt till min familj, mina vänner och automatisk till mitt land för jag har ingen att gå till där. De har förändrat bild av mig för folk i mitt hemland. Det kan vara så att det alltid finns folk som vill flå mig levande men jag är fortfarande den människa som jag har varit alltid och jag älskar mitt land Bosnien. Så nu befann jag mig i situation där varje gång när jag vill försonas med min familj då säger de till mig, ”du kommer bli dödad om du går till din familj”. Jag kan inte gå till de, inte tro på någon. De sa fortsätt leva som vanligt och vänta. Medan folk levde sina liv i sociala sammanhang så levde jag mitt i ensamhet och jag håll bara tyst, de sa den kvinna väntar på dig därför har jag väntat. Det är så här att jag är varken smart eller någon Ängel, men jag har aldrig begått kriminellt brott i Sverige och jag kom till Sverige 1993 år. Jag stal aldrig något, inte ens en plastpåse i affären. Jag har aldrig kollat på någon snett, har aldrig sagt något nedvärderande till en annan människa. För mig är alla människor lika värda oavsett Ras Religion eller politisk åsikt och så vidare. Jag kommer inte från det kriminella värld och jag kommer inte heller från den påstådda hederliga polisvälden. Jag har empati för andra människor och jag skulle aldrig skada någon annan men därför värdesätter jag väldigt högt mitt eget liv. Oavsett vad som händer så, gör mig bara inte illa och allt är ok. Jag älskade det här landet, trodde på Svenska Staten, gillade det svenska folket. Jag såg Sverige som det största demokrati på hela planet. Jag var tacksam för att jag fick komma här. Det är staten de

gör allt rätt, vem ska man tro om man ska inte tro på polisen som är det svenska staten. De har försett och fyllt mig med fina ord, de höjde och byggde på mitt självförtroende. De utgav sig som väldigt vänliga bara för att jag ska hålla ihop i livet och tro på de och att jag ska fortsätta följa de. Tiden gick och jag gjorde som de sa. Jag levde mitt liv som vanligt, jag hål tyst. De har lurat mig att hopas på den kvinna och jag hoppades och hoppades och fortsatte att hoppas. År gick och de sa vi behöver mer tid 1 år ,2 år 3,4,5,6,7,8,9,10,11,12, 13! Det kom möjlighet till ny förhållande eller åtminstone sex med en kvinnlig varelse, men de sa till mig, släpp detta det finns kvinna som väntar på dig. Det fanns en sak som jag visste inte om vad det innebär om att leva i ensamhet men däremot de visste det väldigt väl. Det är nästan som tortyr. Man faller isär utan social kontakt. Det är som att man slutar vara en människa. Det var alltid detsamma år efter år. De fick mig tro så att jag såg de som ett stöd. De sa vi är inte dina vänner vi är polisen och det var jag medveten om. Men ändå så såg jag de lite som min familj. Varje gång när jag vill gå till vänner eller familj då började de att varna mig. De varnar mig för något med ord när jag sover och sen nästa dag om jag är på väg att begå omedvetet fel eller utsätta mig för fara då blockerar de internetanslutning till tv och dator. Sen när jag backar från att begå det fel som ska bryta min ensamhet, då fungerar allt perfekt igen. De har lärt mig hur jag ska känna igen riktig varning på fara. Självklart, det kan vara verklig fel i internettrafik men för mig var det ständigt hela tiden så. När jag gör så som de vill då funkar allt bra. Så har de varnat mig för grejer som var inte ens egentligen omedelbar fara. Hundratals gånger har jag velat gå tillbaka till min familj och då säger de ”de ska döda dig om du går till de”. De har även provocerat mig 500 gånger minst i 15 år ungefär, en provocerande för en dag. Jag förstod då aldrig varför de gör det. Vanligtvis går jag till träning för att jag gillar det men det fungerar bra när de har provocerat mig också. Att springa hjälper mig att få ut det vrede som de har orsakat, det hjälpte mig varje gång så verksam är fysisk aktivitet. Att springa eller promenera längre sträckor 8 km per dag i 5 dagar, har oändligt bättre påverkan än de antidepressiva och antidepressiva mediciner som man får från Psykiatriska vården. Man förgiftar sig inte, man mår bara bättre och bättre för varje dag det går. Det är en säker och garanterad bevisad sett ur min erfarenhet att gå ur den dödliga depressionen, fast under ett villkor att man åtgärdar det problem som äter en inifrån. Sen man måste sluta ta alkohol och droger om man nu missbrukar det. Om man gör så då kommer man bli frisk och man kommer må bra igen. Sen stryker man i kalender varje dag som har gått utan alkohol, cigaretter och man ser varje dag som en seger där man har lyckats med att leva utan det beroende av detta gift för en dag till, tills man till slut märker att begär eller beroende på det har försvunnit helt. När de vill få mig på bättre humör då säger de uppmuntrande ord till mig där de får mig nästan gråta, så bra är de på det. Jag tillät aldrig att mitt vrede ska gå över annan människa som har inte gjort mig något. Till slut, 11 år har gått och jag var förbannad trött och uttråkad så jag sa till de att de och den kvinnan får dra åt helvete. Jag blev till slut ett nervvrak som har förlorat mänskliga egenskaper och de sa att det finns ingen kvinna som väntar på dig, så jag anstränger mig för att se om det stämmer. jag utforskade och sökte på och insåg att det var sant. Den kvinna som jag har väntat på var inte verklig. Först var tårar på väg att välla fram sen efter 5 sekunder kom i stället skratt när jag tänkte på alla år i ensamhet och vad allt hemskt har hänt mig i mitt liv.

Så nu hade jag inte något att hoppas på mer, men att leva i ensamhet i så lång tid har ett dyr pris. Det har gjort att jag gick sönder helt enkelt i min sociala förmåga att förhålla mig till att träffa en kvinna över huvud taget, social fobi. Även den kontakt till alla som jag har och känner har på någon konstig sätt dött tack vare polis röster och att jag har levt mitt liv i ensamhet i så många år. Jag blev mer isolerad och nu är jag nästan programmerad att vara ensam. Att skaffa någon kontakt med någon känns nästan omöjligt för mig som om något har dött i mig. Jag bara faller isär. Den enda plats där jag kunde se naken kvinnokropp var internet. Där fanns allt möjligt att se. De har bevittnat och kommenterat allt med mig. Allt detta fick mig att jag gick åt helvete så jag blev desperat. Ensamhet var det enda som jag kände till. Men de kom in varje natt. Jag har sagt till de ett dussin gånger i 15 år, jag vill inte lyssna på är ni vill inte döma mig vad i helvete vill ni av mig. De sa ”du skulle bly galen om vi sluttar nu. Men de kom in varje natt. Vi är här för att hjälpa dig. Du skulle inte klara dig utan os. Vi gör alt det och pratar till dig för din skull”. Så, jag har jag levt uttråkad, trött på de och utmattad. Det enda som fanns i mitt liv var Polisen och Polisutredning. I två år till och det blev 13 år av mitt liv med polisröst. All min uppmärksamhet och fokus var utslagen och var helt borta. Jag blev desperat, i stället att ha en kvinna så nu på grund av det långa liv i celibat vågade jag inte skaffa social kontakt med en ny kvinna på grund av min sociala fobi som har blivit oändligt många gånger värre nu. Så ersatte jag det i stället med pornografimissbruk. Och det skräp som jag såg på har förgiftat mitt sinne och förändrat mig och format mig efter det som jag såg på. Jag såg på det som kommer bli mitt döds kista. Jag tänkte Sverige är ju ett modernt land ser jag och inget är främmande här. Efter som jag har levt som singel i 13 år så kanske jag skulle kunna testa sexleksaker i stället. Det här är jag verkligen inte stolt över. Så jag gjorde det jag köpte och kastade nästa dag. Inget av detta var farligt, och jag har inte testat hela sex leksak shop det var några stycken. Efter 13 år i ensamhet till slut så kom katastrof. För länge sen, för 10 år sen kan det vara, så har jag råkat se sådana så kallade Electro stimulering (estim) sex leksaker, men jag var inte desperat på någon sett och använde mitt sunda förnuft och tänkte det här kan vara farligt det står att det är det senaste, det banbrytande, det nya och jag vet inte riktigt hur länge bak i tiden det har funnits så jag köpte det inte då. Men nu var jag uttråkad så jag tänkte, detta finns fortfarande och om de säljer det även nu, då är det säkert inte farligt. Staten skulle inte tillåta sälja grejer som kan skada befolkningen. Det är staten de har institutioner som kontrollerar alt. De här människorna säljer de produkter. De betalar skatt till staten och då har Staten ett ansvar och dessutom så har de elsäkerhetsverket. Hade det varit farligt då hade de tagit det bort för länge sen tänkte jag. Jag trodde efter som de på http://www.Sinful.se visar sitt ansikte då har de säkert inget att dölja. Gör de reklam för en produkt då gör de reklam för varenda en i deras utbud. Men för säkerhets skull ska jag kolla så jag googlade ifall det kan vara farligt. Jag testade alla möjliga ord på Google och varje gång fick jag reklam hur bra det är. Jag bläddrade sida efter sida men det fanns ingen varning. Om jag ska säga om jag har blivit varnad av de som pratar till mig då kan jag säga att alla år som de har pratat till mig så har de ansträngt sig men nu är det första och det enda gång som de har inte gjort detta. De sa så där med lugn och tyst röst på väldigt låg volym ”köp inte detta du kommer skada dig.” Jag trodde att i värsta fall kan jag få ont men inte att kroppen kommer att skadas. Hade det varit

farligt då skulle det pratas om i medier tv, tidningar internet tänkte jag. Så kunde de prata till mig i 1 år, jag skulle aldrig fatta allvar i denna varning. När jag skulle köpa det var det varsågod köp det”. Hade de gjort som de brukade göra med minsta vink för exempel, det hade räckt med höjd röst, avbruten internetanslutning då skulle jag förstå att detta här är något dödligt och jag skulle backa. Så jag googlade och kom till http://www.Sinful.se.De använder reklam på så sätt att de säljer en på låg strömspänning som använder 3 aaa batterier som kostar 239 kronor och de säljer en annan som går på 9 volt för över 1000 kronor. Det fanns ingen varning utöver att det kan ge starka elektriska impulser, som är ingen varning alls. Det betyder att det kan ge en stark impuls men inte att skada kroppen på något sätt. För den informationen, existerar ingenstans på den här planet. När jag skulle välja mellan de två, så valde jag att köpa Nexus Estim Electro -Stim 9 volt. Jag valde den inte på grund av 9 volt för mig var det bara ett litet batteri, där jag har ingen aning om vad det betyder 9 volt. Det fanns inte en tanke i mitt huvud på att den kan vara farlig. Jag valde den på grund av att den är mycket dyrare. Jag tänkte det som är dyrare är bättre också. Batteri-9 volt och sådan där Mystim Rodeo Robin förbannade snöre. Jag betalade direkt men sen ångrade jag mig efter en minut så jag vill avbryta köp och köpa i stället den mindre Zeus Palm powerbox Electro 2xaaa batterier så jag kan testa det i stället ifall det kan vara faktiskt farligt. Jag mejlade direkt till de efter 1 minut, men jag fick inget svar. Efter 5 minuter fick jag mejl av Sinful där det står, vi har mottagit betalning och paket är tipp skickad till dig. Så de svarade inte ens på min mejl. Jag kände bokstavligt inget åt det sexuella väg och jag kände en liten domning och då slutade jag direkt. Det gjorde inte ont på något sätt. och jag slog slog det mot golvet. Det gick inte sönder även om jag slog för allt jag orkar. I deras reklam står det att den är gjord i högt kvalitetmaterial som är en reklam som ska höja vilja hos folk att köpa det. Det är gjort i hög kvalitet eftersom den inte gick sönder så djur i Sinful har rätt angående detta. Sen slängde jag den och insåg att jag har gåt på ett dödligt brottsligt bedrägeri. Jag har blivit utsatt för dödligt brott. Det där sak har inget att göra med sex och har ingen plats för försäljning till människor och i det mänskliga kropp. Hade jag köpt den mindre med 2xaaa batterier då skulle permanenta skador uppstå fortfarande men jag skulle bli skadad mycket mindre. Även där om jag skulle hålla på 60 minuter även i detta fall skulle jag få de skador som jag har fått med den här på 15 min. Sen satte jag mig ner och tänkte. Jag kan tänka mig vilket jubel det är nu bland de som pratar till mig. Vi fick honom i fälla efter 13 år. Till slut fick vi honom, men jag är övertygad att de håll på mig från första dag då jag kom till Sverige. När de pratade den natt låtsas de vara oberörda, de sa till mig ”vi ska ta de ”. De sa till mig du har åkt på detta fortsätt leva som vanligt”. Jag var förkrossad, jag visste inte ens att nerver kan dö över huvud taget på en gång och att det var ens möjligt. Det spelar ingen roll var man sätter det på kroppen. Där man sätter det där dör nerver och inte bara nerver utan celler kärl kroppens inre organen skadas lika väl och det gör inte ens ont när man testar det. Man kan ta hela kroppen ifrån en människa, med de Electro stimulering, brott produkter. Skador går rätt igenom kroppen på djupet och jag fick yttre och inre skador det var fruktansvärt förvandling från att ha en frisk fullt fungerande kropp och sen uppleva att jag förlorade den på en kvart och att det sak är lagligt är ofattbart för mig. Jag var helt förbluffad. Nu tänker jag all den på låtsas hjälp av de i alla dessa år var att få all min

uppmärksamhet och fokus utslagen där de satsar allt på en enda gång när jag ska köpa det här så att jag köper det som är värst möjligt. Jag hade ingen aning vad är 9 volt batteri. Och innan jag köpte detta så har jag undrat. Jag tänkte varje gång när någon hjälper till en och som är en främling då finns det alltid en backtanke. Jag tänkte de kanske bygger en fälla till mig men vad kan det bli så jag tänkte och tänkte och kom inte på någon. Så kom jag till slutsats att allt är frid och fröjd. De sa till mig ”Vahid du tror att polisen bygger fälla till folk det gör vi inte. Vi bara utreder brott”. Nu det är så uppenbart för mig,” den mäktiga tidlösa fälla som var ämnad åt mig har väntat på mig och nått mig till slut”. Efter några dagar var jag förkrossad förbannad arg så jag tänkte jag ska anmäla det här. Till vem så kom jag på Konsumentverket. I min desperation kunde jag inte bara gå över det här som om det är ingen stor grej för det är en Katastrof. Jag beskrev det och var nära att uppge mitt namn men jag beslutade mig ändå att jag ska vara anonym. Så till min förvåning de la ut detta i tydningar, de sa att de har vidarebefordrat det till elsäkerhetsverket som i sin tur har inte stoppat försäljning av alla sådana produkter. Det slog mig aldrig att de ska göra det. Efter det så har jag sett att de på Sinful har tagit bort den från försäljning men har fortsatt att sälja de andra liknande produkter som har bara en annan färg som om det hade varit något fel på den som jag har fått och inte på de andra. Jag har sett att de har tagit den bort från försäljning, sen har de börjat sälja den igen, sen har de tagit den bort igen och nu när de ser att jag har anmält de så kommer de sälja den igen, troligen. Hur som helst, dagar gick en efter en, sen gick månader och då efter 6 månader började det framträda synliga för ögat brännskador. Först var jag inte säker men ju mer dagar gick blev det alltmer synligt och till slut blev de synliga helt. Jag borde ha kollat på wikipedia i stället för Google. Om man letar efter sanningen då ska man gå in på wikipedia och om man vill hitta sin död då kan man Googla sig fram. Jag hade ingen aning om vad Google är för något. (Medan nu när jag rätar grammatik så vet jag att det är världens makt och rika eliten som mördar oss vanligt folk och dom mördar även våra barn. Även wikipedia är makt och rika elitens kriminella maffia, så inte ens dom tillåter något av sanningen i wikipedia.) Hur som helst trodde jag att jag kanske kommer inte få smärtor eftersom jag hade dem inte från första början. Men efter ungefär 1 år kom helvetes smärta plötsligt på en sekond. Jag trodde att jag hade sett det värsta det var bara början. Så vanligtvis har jag åkt runt i stan med Buss men nu var det slut med detta. Nu var det promenader som gäller för mig och promenader är ett måste, för det är enda sätt att lindra smärta för mig. Inte nog med det så som hobby brukade jag spela gitarr. Jag kan inte spela bra men jag hade en dröm om att lära mig till slut och jag praktiserade i timmar, ibland hela dagar. Nu när jag fick smärta denna dröm dog helt och hållet för mig. Sen dess har jag aldrig tagit den i mina händer och kommer aldrig göra det så länge jag lever. Nu var jag dömd för att promenera mig till döds för det är vad innebär att vara skadad av elektrisk ström av batteri 9 volt. Jag kan inte känna glädje mer. Varje dag som jag lever, lever jag i ”Agoni”. Smärtan kom och jag fick en omänsklig rastlöshet som om jag hade druckit 5 liter stark kaffe. Smärtan är outhärdlig och den försvinner aldrig i stället blir den alt starkare och alt mer o hanterbar. Från första dag har jag promenerat från 8 km till 20 km per dag varje dag. Kommer hem blundar en stund sover i konstant smärta några timmar och sen så trött går jag kl. 02:00 på natten och promenerar igen minst 8 km mitt i natten på

strandpromenad. Jag brukar sätta mig ner och se på havet, och i min förskräckelse gråta därför att det här innebär en katastrof för mig och slutet på mitt liv. Den rastlöshet kan jämföras med när man blir attackerad av en stor hund som springer mot en och där det finns en grind som stoppar hunden ifrån att den byter en för exempel och så där förlorar man all styrka i kroppen och sen darrar man i händerna och känner sig svag och har ett obehag som är fruktansvärd och konstant fast i mitt fall så är jag inte räd. Av hundattack blir man i detta tillstånd i några minuter och alla människor kan föreställa sig detta men för mig, jag befinner mig i detta tillstånd dygnet runt där det sluttar aldrig göra ont och ha den fruktansvärda obehag smärta ångest och nedstämdhet. Inte ens för en sekund släpper det och där uppstår problem där människor kan inte föreställa sig att något sådant är möjligt. Det där fantasi som det pratas om att man ska brinna i helvete när man dör. Det har de dragit in på Jorden i verkliga livet och har gjort detta fantasi möjligt och verkligt så att vi kan brinna och gå mot förruttnelse levande. Den fantasien har kanske uppstått från de elektriska skadorna från första början. Det elektriska apparat ”e-stim” är en enkelriktad biljett till Helvete. Det finns inget återvändo tillbaka till det vanliga mänskliga liv när man väl har fått det där sak i sig en enda gång. Ens kropp dör medan man lever fortfarande. Det är ingen tillfällighet att det finns till försäljning. Det är inget som man kan hålla på i åratal som de påstår i deras dödens reklam. Det är invigning lagd ut som en fälla som ser ut som att det har något att göra med sex men ”Syfte” är att man ska gå i detta fälla och man behöver bara testa det en enda gång och då är man direkt döende. Man är läkemedel företags slav och man är undanröjd ifrån Mänsklighet. Att bli skadad med elektrisk ström betyder exakt och är Galenskap. Även en normal människa som har aldrig haft psykiska problem kunde ha gått i den här fälla. Om den normala människan hade gått i detta fälla så efter två år är den psykiskt sjuk. Tankebanor störs, inte för att man blir deprimerad utan för att nerver är skadade. Vad är en sår som läker aldrig? det är cancer där kroppen dör. Det här är exakt samma sak man förlorar kroppen. Den faller isär, dör och det blir bara värre och aldrig bättre. Om jag skulle få cancer nu då skulle jag inte veta att jag har cancer. De här skadorna känns värre och har större smärta än cancer. Det känns som eld,” jag brinner levande” ibland skiftar det till iskallt med smärta i båda fall, det känns bedövad som om jag hade fått tandläkarbedövning + känselbortfall som om det sluttar vara min kropp. Kropp förlorar sin funktion och det är det värsta känsla som driver en till vansinne. Man känner de kroppsdelar som man har inte känsel i som något främmande och man tappar andan på grund av det, man kan inte andas och man har dödens ångest. Det känns som att jag har fått nervgift i mig. Jag promenerar mig ihjäl jag tänker för mycket på grund av den rastlöshet som dödar mig. Nu klarar jag inget som jag ska, plötslig allt är svårt för mig nu. I början klarade jag mig med vanliga smärtlindrande mediciner Alvedon och Diklofenak och dem hjälpte lite i början. Jag skämdes för att gå till läkare för att söka vård för allt detta är så pinsamt. Inte nog med detta som jag har åkt på så hade jag i åratal sakta fått ”ljumskbråck”. Det började på väster sida där den blev allt store och sen började även den högra också bli store. Men den vänstra gjorde till och med ont så den var värre i mina ögon. Jag var tvungen att åtgärda detta så att det inte blir värre. Jag gjorde flera olika undersökningar och för att jag inte ska fundera över vad är acceptabelt och lämpligt för mig att säga nu så ska jag i stället beskriva exakt

händelseförlopp så att alla kan bilda sin uppfattning om hur ni själva skulle agera och känna är om ni vore i min situation. Så jag gick till sjukhus angående ljumskbråck och han sa att det kommer bli bara värre och att det bästa för mig är att jag opererar mig med titthålsoperation eftersom ärr är små och att jag kommer återhämta mig snabbare. Jag frågade om jag inte opererar mig hur länge klarar jag mig så, han sa i två högst tre år. Jag valde detta och operationen var bokad. Jag frågade folk hur de hade det när de blev opererade och alla sa till mig oroa dig inte det kommer gå bra, du får se. En person sa att han viftade runt omkring med sina armar medan han var nedsövd och att de var tvungna att binda honom och att han blev blåslagen av kirurgisk operation personal. Han sa det som ett riktigt skämt. Skämt eller inte det får inte hända mig tänkte jag. Att slå sjukhuspersonal och sen behöva be om ursäkt när jag samtidigt ser skador som jag har orsakat på de. Bara tanke på detta får mig att jag börjar skämmas. Min största rädsla genom mitt liv alltid var att jag kommer förödmjuka mig och jag kommer att skämmas. Och de värsta rädslor och mardrömmar har besannats för mig när jag tänker tillbaka på mitt liv. Till slut gick jag på besök till kirurg som ska operera mig. Han hade med sig en yngre kvinnlig student från Östasien, tror jag. Jag sa den på vänster sida är värre och han sa nej den högra är värre. Han sa till henne kom och se du också här. Så de kollade så där from nära håll. Han sa här ser du att den högra är större. Jag skämdes på grund av de brännskador där nere och jag har inte ens sagt till de ett ord om vad jag har skadat mig med. Det var skam rätt igenom. Han sa vi ska gå från höger till vänster. Den på vänster sida ska vi operera med titthålsoperation men den på höger kan det hända att vi blir tvungna att operera med ett skalpsnitt för det är svårt att lyckas fixa båda med titthålsoperation. Men vi ska försöka fixa båda två med titthålsoperation. Jag hade inga invändningar, jag är nöjd bara det blir färdigt och åtgärdad. Dagar gick och det kom dagen då jag ska opereras, så gick jag igenom förberedelse och var riktigt rädd. Där fick jag säng bredvid fönster. De gav mig tablett mot illamående och några Alvedon tror jag, dessutom fick jag dråp vätska och det lugnade mig en del. Jag har väntat väldigt länge på min tur att opereras, men till slut kom två yngre sjuksköterskor som ingår i denna kirurgmottagning. De rollade mig ut till hiss och sen var det upp till någon våning där jag ska opereras. De sa gå till toalett en sista gång ok. Sen la jag mig igen på den rullande säng. En av de var bakom och puttade, henne såg jag inte och den andra var verkligen snäll, hon gick vid högra sidan av säng tog mig i höger hand hon visade mig sitt stöd och jag kände mig verkligen till freds och hur kärleksfullt jag har blivit omhändertagen. Sen gick hon framför sängen tog mig i höger fot och sen i vänster fot medan hon hål i sängen. Och så blev jag puttade in i liten korridor. Där på vänster sida eller rakt fram snarare fanns operation rom och på höger sida fanns patienter som är opererade och är på uppvaktning och där jag fanns mitt emellan. På den plats förbereder de nålar och sådant före operation. De sa till mig, där inne blir de tre personer som opererar dig medan vi förbereder allt här på den här platsen. Hon sa du har tur den här kirurg är en av de bästa som finns och han kommer hit från en annan stad. Dessutom sa de att narkossjuksköterska har kommit från Trollhättan speciellt för min operation som görs i det stad som jag lever i Uddevalla. Jag sa att jag skäms. Allt kommer gå bra, du får se, sa hon till mig. Sen kom det en tredje sjuksköterska. De sa det här är vår kollega hon hjälper oss med något kommer inte ihåg vad för min uppmärksamhet var på hur

hon ser ut och hon var väldigt lik Mathilde Mackowski från http://www.Sinful.se. Jag trodde antigen att det var hon eller så är det hennes syster, i alla fall hon såg som en kopia av henne. Hon kom och gick kom och gick bort. Jag hade 100 % förtroende för de. Från den första dag då jag kom till Sverige fram till denna dag där jag opererades så har jag haft blind förtroende och kärlek till den här land och det svenska folket. Jag tänkte ok jag lägger mitt liv i era händer och jag tror på er. Alt det här är bara tillfällighet. Det värsta för mig var att de kommer se de skador och det kommer bli skamligt för mig. Jag hoppades att de ska vara bara tre personer där inne som hon sa och att det ska bli mörkt i rummet med ljus som bara lyser på område som kommer bli opererad, just som i filmer. När de körde mig där inne så var det väldigt många av de och det var väldigt upplyst med starkt ljus. På höger sida var det en tom säng, framför mig var det flera av sjukhuskirurg anställda, lite olika nationaliteter multikulturella. På vänster sida var det sjuksköterska som skulle ge mig narkos så hon sa till mig, jag är narkossjuksköterska. Du ska få narkos och det kommer svida lite. Du kommer få andas in i denna mask och sen kommer du somna. Vi ska söva dig när och vi kommer vänta i halv timme innan vi börjar operera dig. De sa doktor kommer när du är förberedd för operation. Är du beredd jag sa ja, det är jag. Jag tänkte det här är ingen svår operation men jag kan faktiskt dö här. Jag fick den spruta in och det sved lite sen fick jag den mask, och det blev stopp i den apparat när jag skulle andas in, ett gång stop sen andas jag in det kom stopp två och sen kom det stopp tre. Det var en annan sjuksköterska på höger sida vid den apparat som sa, den här apparaten krånglar och efter det förlorade jag medvetande. Sen med en känsla att jag har sovit en längre tid vaknade jag och reste mig upp lite hastigt och då kände jag väldigt stort smärta i bröstrygg, en mindre smärta där jag har blivit opererad sen kände jag smärta i navels höjd på vänster kant av magen där jag har aldrig haft smärta. Jag kände som att jag har blivit skuren även där också. Vad finns det där att operera, undrade jag? Det är titthålsoperation from navel och ner men som tur är har alt klarats med titthålsoperation utan fulla skärsår med skalper. Där på vänster kant i uppvakningsrum var det en kvinna och två man. De två kom till mig och sa du vaknade upp av en plötslig ryckning, vi ska köra dig där nere. De körde mig till en mindre rum där de sa att jag ska få något att äta och dricka. Väl, när jag var där nere på plats så när jag skulle stiga av sängen och resa mig upp, fick jag smärta på vänster ben så trillade jag nästan ner på golvet. Jag hade fruktansvärd smärta i vänster ben på vrist. Jag sa vad fan, vad är det här för något. De sa du har kanske slagit dig i veckor före. Konstigt sa jag, jag kommer inte ihåg detta. När jag började gå då blev det lite bättre och jag tänkte inte på det. Jag drack två stora bägare av blandsaft, jag åt smörgåsar och en paj sen hade jag smärtor och då flyttade de mig nära dom, så att de hade koll på hur jag mår. Jag hade en störande klocka på vänster sida av min säng på vägen som tickade högt. Jag fick massa smärtstillande och sen på morgonen sa en av de till mig att de i andra skift ska ge mig smärtstillande som jag kan ta med mig hem. Det blev skiftbyte av sjukhuspersonal och på morgonen två sjuksköterskor satte sig vid ett bord nära mig och pratade med tyst röst till varandra och jag snappade upp vad de sa. De nämnde mitt namn ”Den här operationen är väldigt bra för honom”. För mig såg det ut som om det var meningen att jag ska höra de. De satt kanske några få meter borta därför kunde jag höra när de sa det. Efter det kom sjuksköterska med mediciner och där bland de hade jag fått fyra halv röda kapslar.

De måste ha varit opioder. Efter en stund kom doktor. Jag väntade mig att han ska säga till mig att jag hade hjärtstopp eller hjärtflimmer efter som jag hade smärtor i bröstrygg. Så han sa att allt gick bra, operationen gick bra och att jag ska kontakta de om det blir värre och ondare med smärta. De fyra kapslar ska jag ta ifall smärta blir outhärdligt när det gör som ondast. Jag nämnde inget till honom och håll tyst. Jag gick hem och de opioderna om det var nu opioder har jag inte ens velat ta så jag kastade de i sopor i stället. Så länge jag hade de övriga tabletter som jag fick av de var allt bra, jag kände mig nästan normal. Men när de tabletterna försvann började helvete direkt. Efter några veckor promenerade jag 10 till 20 km. varje dag. Jag sov väldigt lite men jag kände att nu är det ännu värre än innan operationen. Jag promenerade och kunde inte gå på vänster ben. Jag fick en gigantisk svullnad på vänster benvrist. Efter två månader de här elektriska skadorna har exploderat, de blev nu 100 gånger värre. Och inte nog med det, så nu kände jag den brännande känsla (smärta) även på vänster ben lår och den klättrar uppåt runt omkring hela ben. Nu är det definitivt mycket värre med skador som sprider sig åt alla håll och det gör väldigt mycket ont. Och när jag säger till läkare att jag förlorar känsel där det klättrar upp och där det har kommit upp till höften på vänster ben där jag förlorar känsel alltmer och mer. Det sticker som knivar inne i benen nu, men han ser bara på mig, utan att kunna ge mig ett svar och förklaring. De säger att nervskador brukar sprida sig neråt i ben, från den skada neråt inte när de går uppåt. Sen bestämde jag mig att polisanmäla allt detta och att söka vård för de elektrostimulering skador som den apparaten har ådragit mig, så jag gick först till polisen. Det var en poliskvinna som jag fick prata med. Jag sa till henne att jag håller på att dö av smärtan att nerver har skadats, att jag förlorade delvis känsel, att jag går på långa promenader och att det blir bara värre att jag håller på att dö. Hon frågade mig var jag har köpt detta och jag visade henne på min mobil http://www.sinful.se. Hon såg på detta, dessutom har jag sagt om de skadorna på vrist ovansida av fot och att de här elektriska skadorna har exploderat. Jag nämnde även det händelse på psykiatriska kliniken där jag övernattade där allt egentligen började. Hon sa du ska få svar om fem dagar i kuvert som vi ska skicka till dig med posten. OK efter detta gick jag till läkare så jag fick Gabapentin där jag efter en tid kom upp i dos upp till 1200 mg. x 3 per dag. Efter och på det femte dag fick jag två kuvert där i en av de stod det att, polisutredning har lagts ner, det saknas bevis och i den andra nästan inget de håller på. Det svullnad på ben är inte ens registrerad någonstans. Jag tänkte ok, om det saknas bevis då ska jag gå och skaffa den. Jag fick tid hos specialist på sjukhus. Jag satt med honom i en liten rom där jag förklarade hur jag blev skadad och sa att jag har till och med synliga brännskador. Det är inte överdrivet synligt men det syns ändå. Bredvid fanns det en lite större rum, han sa klä av dig och lägg dig på sängen. Jag sa till honom, ursäkta mig kan du dra för gardiner? Där fanns ett mellanrum av samma byggnad. Man kunde se allt därifrån från de andra fönster. Jag kände mig lite som dum i huvudet om jag säger inget. Han sa jag såg inte detta jag ber om ursäkt. Nu ska vi se, hmm vad jag ser allt ser fullständigt normalt ut. Det finns inga konstigheter sa han. Jag kunde inte göra något mer. Om han tycker så då har jag inget mer att göra där, så jag gick därifrån. Det är på detta sätt som jag har varit behandlad ifrån första dagen då jag kom till Sverige, som om jag är inte ens en människa. De som pratar till mig innan jag började ta den Gabapentin så har de sagt

till mig.” Den medicin Gabapentin kommer få dig till att du kommer säga allt åpet”. Jag tänkte, aldrig i mitt liv hur skulle kunna en medicin få mig att säga alt öppet? Tiden gick jag tog den Gabapentin tre gånger per dag. Jag måste säga att det var störande att tänka hela tiden när är det dags att ta de igen. Den smärta är förvriden utan och med den medicin är den 100 gånger mer förvriden och det blev bara värre. Ungefär efter fem månader med Gabapentin började jag känna att den medicin förstö direkt mitt psyke och personlighet. Min kognitiva förmåga försämras, mina minnen raderas, mitt jag försvinner ut från min kropp. Jag glömmer saker som jag har haft i plan att göra. Glömmer plånbok mobil. Jag är bara rädd att jag ska glömma betala räkningar. Så är det för mig sen dess jag började ta Gabapentin och det blir bara värre. Minnena börjar bli suddiga jag börjar bli osäker. Mitt omdöme skadas och påverkas kraftigt. I över ett år har jag inte vilat mig en enda dag. Jag har promenerat varje dag jag måste det. Mina ben håller på att gå sönder. Av utmatning så får jag ryckningar i armar och kroppen. Så jag har råkat för olyckor. Jag har skurit mig, jag har råkat slå mig så jag har fulla skär och slag sår(ärr). Ibland på morgonen lägger jag mig på golvet och gråter. Hjärna klarar inte av sådana impulser den är inte kompatibel med de skadorna. Det gör ont på förvrängt sätt, det framkallar dödens ångest, kittlar inte riktig men åt detta håll, detta framkallar ångest, iskallt känsla framkallar ångest. Jag känner förvriden smärta i muskler som släpper inte, också detta framkallar ångest och mycket mer än så. Det värsta är att den del av kroppen som man inte känner är värst och den framkallar ett dussin olika symptom som torterar mig ihjäl. Det enda utväg ur det här helvete är att jag avslutar mitt liv så att smärta försvinner. Det har inget att göra med depressionen det här är ren rå lidande. Även man kan höra Cancerpatienter säga att de vill avsluta sitt liv. Inte nog med detta så var jag klädd som vanligt och promenerade på väg till jobbet. Och jag frös litegrand för det var kallt och dom frysskadorna fick mig så att skador förvärrades. Nu går jag i varma kläder när jag är ute. Det känns att Gabapentin skär kontakt mellan neuroner, lite där lite där och jag sakta försvinner. Jag läste om folk som har fått ECT där de säger att de har fått epilepsi av ECT där det är bekräftat av läkare på allmän vård. Jag har aldrig haft epilepsi och nu tar jag sådan medicin som är ämnad för epilepsi och neuropatisk smärta. Den sänker smärta 3o %, inte ens det och det övriga 70% slår den rätt in i hjärnan. Den påverkar inte kropp där jag är inte skadad utan bara där jag är skadad det blir ännu värre fast den sänker lite smärta. Jag vet inte om nerver dör på grund av de medicin eller på grund av elektrisk skada. Jag har gått igenom krig och som liten har jag fått bara stryk. Men alt detta faller i glömska när man jämför med de här skador och de mediciners påverkan. De är kanske speciellt framtagna så att man blir utraderad så att man slutar klaga. Jag klarade inte leva med den medicin sen testade jag olika mediciner mot neuropatisk smärta och mådde bara dåligt sen fick jag Cymbalta där de sa till mig att den börjar hjälpa mot smärta efter två veckor. Den hjälpte mig inte under några omständigheter med något. Jag älskar musik men när jag lyssnade de så sa jag till mig varför lyssnar jag på det. Jag såg exakt hur den fråntar alt ifrån mig till och med det mest älskvärda, att lyssna på musik. Musik har gjort min vardag lyckligare, lite mer vacker i alla dessa år och allt försvann på två veckor med Cymbalta. Jag tog den på morgon och skulle gå på träning och just vid mataffärer fick jag blod tryckfall av den. Jag höll på att inte veta, hur kom jag till denna plats, var jag är någonstans på väg och varför befinner jag mig där. Det var

ett hårstrå som hål mig medveten så att jag visste fortfarande alt. Så jag gick snabbt in i mataffär och köpte en chokladgodis och då återhämtade jag mig. Hade jag varit på trafikerade gatan och om det gick hela vägen då kanske hade jag gått omedvetet framför en bil och jag hade varit överkörd av en bil. Jag kände att jag förgiftar mig själv med det medicin, så jag bestämde mig direkt den dag att sluta ta den. Så fort jag sluttade nästa dag började jag omedelbart må bra igen. Nästa medicin är den sista lyrica som jag tar nu. Även där är det samma sak som Gabapentin. Jag borde ta de två gånger 250 mg. per dag. Även där om jag tar de på morgonen också så mår jag på samma sätt som med Gabapentin. Den är lite skonsammare men det är samma helvete. Den är till och med narkotikaklassad och jag som vill inte ens ta droger nu har de tvingat detta drog i mig. De pratar till mig, på detta psykiska kognitiva setet med ord påverkar de och når mig. Det är staten som har aldrig någonsin ifrågasatt och som har tillåtit det vidriga Psykvårdens slutgiltiga hjälp ECT. När de har tillåtit över 700 volt som ska ges till människor, till och med till barn, så kan vi inte ifrågasätta något. Om barn kan få detta, så kan även vi vuxna med, enligt staten. Går man inte på ECT fälla så har de lagt det i alla segment som sex, muskel smärtlindring, träning av muskler, scanning av skadade nerver med mer elektrisk ström som de påstår är på låg styrka och är ofarligt enligt de på smärtklinik. På det sätt har de gett mig skador som leder mig rätt in i döden och de ger det till oss alla. Men de har även smärtlindring till den dödsfälla där de påverkar mig även fysiskt där de har satt sina fingrar rätt in i min hjärna med en narkotikaklassad medicin. När jag tar de på kväll och morgon så mår jag fruktansvärd och om jag har tagit på morgon så kan jag inte skriva ett ord. Jag har allt där jag försöker och det går inte. Inte ens en enda ord. Jag kan inte tänka klart helt enkelt. De framkallar en fruktansvärd vrede och ångest. Det brott (estim) är till att folk ska förlora sin kropp och där man ska lida dygnet runt. Den smärta torterar en till vansinne och då kan man begå en fel för exempel säga något fult, vad som helst. Man har ingen fred, man lever inte under mänskliga villkor. Det enda smärtlindring Gabapentin och Lyrica är inte för att den ska hjälpa med smärta och ångest för den hjälper inte, utan i stället den förstärker smärta och ångest. De skador gör en helt galen och när man tar de mediciner då kastar den en ännu längre och förstärker den bild av en som galen. Man lider ännu mer. Därför avstår jag från att ta de på morgon så att jag inte är neddrogad dygnet runt. När man tar de på dagen också så känner man sig psykotisk och lobotomerad, det är som att man inte är på det plats. Det fortsätter göra ont dessutom mår jag fruktansvärd psykiskt dåligt. De lobotomerar en människa så att man förlorar sin kognitiva förmåga och blir bara dummare med tiden. Det som den medicin Lyrica framkallar kan beskrivas bäst som den serie som kallas för (twilight zone) Detta tillstånd som de här skador och de mediciner framkallar är där man befinner sig inne i denna fruktansvärda alternativa verklighet. När man tar den här medicin så varje natt när man har tagit den så dör man och alla planer som man har haft dag innan har också dött. När jag tar Lyrica på natten så har jag försökt skriva och har skrivit. Livet är outhärdlig med Lyrica, men nu överväger jag att leva med smärta där jag tar bara Seroquel för att kunna somna på natten. Och nu när det har klarnat i min hjärna utan Lyrica så när jag har läst vad jag har skrivit under påverkan av det narkotikaklassade medicin, så har jag raderat varenda ord. När jag tar de vet jag inte vad är viktigt och vad är inte, jag går på känslor och inte på logik. Alt låter fullständigt

dumt ut efteråt. Där kan man se vilken fruktansvärd påverkan den har på mig. Och utan Lyrica bara med den här smärta har jag sagt grejer som jag skulle aldrig ha gjort innan jag blev skadad för två år sen. Där ser man vilken förödande påverkan de här skadorna har på mitt psykiska tillstånd. Med mediciner är jag psykotisk och utan dom, dom här smärtor torterar mig, där jag sakta blir retad ihjäl och kommer upp till samma nivå som med den Lyrica medicin fast på ett annat sätt. Jag behåller lite av förstånd så att jag kan tänka någorlunda normalt fortfarande, men samtidigt förlorar jag den ändå. Den dag som jag testade (estim) var dag då jag grävde min grav. När smärta kom då lade jag mig i min gravkista. Varje månad som jag lever nu med de här mediciner och de skadorna är en spik i min kista. Hur många spikar behövs det tills när jag har dött, blivit galen eller tagit livet av mig så vet jag inte. När jag ser att jag inte klarar leva längre av smärtor, lidande och på grund av det brott som jag har blivit utsatt för, så överväger jag att gå till Dignitas i Schweiz, där jag kan begå självmord på grund av den svenska staten. Det låter och ser ändå humant i mina ögon. Det blir slut på mitt lidande. Jag vill inte ta livet av mig, jag vill leva, men jag har blivit mördad det här är avrättning. Miljoner av människor över hela planet har gått i det här fälla. När jag försöker söka efter människor som har blivit skadade av det här, så att jag ser hur de mår, då kan jag inte hitta någon av dom som är skadade. Google Censurerar miljoner skadade människor till döds. Vi kan aldrig hitta varandra för alla är blockerade av stater genom Google. Jag mår som en lik, jag dör. Man blir tystad av staten på störst allvar. Att ta ”Zyprexa och Seroquel” är inte världens ände. Men att ta (Gabapentin eller Lyrica) för elektriska skador det är världens ände. Det innebär slutet på ens liv och existens. Det är det som finns, inget annat finns har läkare sagt till mig. Att ta vanliga receptfria smärtstillande mediciner hjälper inte mot nervskador av det här slag. Jag måste ta de då varje timme och de hjälper inte ens så det går inte. Utöver detta så kan Jag inte även andas. Inte för att jag har problem med lungor utan av ångest jag andas tungt på natten och på dagen på grund av smärta. Det hjälper inte att gråta. Det här är slutet för mig. Man kan inte existera med sådana skador. Det här är inte ens skador, skador är när man bryter ben blir skuren eller skjuten eller när man slår sig. kroppen kan läka allt detta men inte det här inte (estim) skador. Det här är massakerstympning. Om den ”Estim” skada hade varit bara på ben då skulle jag med tiden överväga att amputera den så illa är det här. Nu går det inte att amputera halva kroppen. Jag har funderat på att jag ska gå till sjukhus och villa skära nerver på ryggen lite över så kanske är det bättre att vara i rullstol än med det här smärta som slår och påverkar direkt hjärna. De har förvandlat mig till en invalid Jag får samma egenskaper som de som har fått sin hjärna bränd med ECT. Alt det helvete som jag känner gör att jag andas vrede och hat. Jag blir arg på grund av vad de har gjort mot mig. Nu har det gått två år sen jag testade det. I lite över ett år har jag levt med smärta. Nerver hos mig har dött för en andra gång och de fortsätter att dö. Nu är det ännu mer av min kropp som jag saknar känsel i och det förvärras för varje dag så jag vet inte var det här slutar. Det följs med ännu större smärta. Det är pågående kropps kollaps där nerver, celler, kärl inre organen är skadade, där kroppen förlorar funktion och går helt enkelt mot döden, medan jag lever. Jag för en kamp på liv varje dag. När jag somnar så fortsätter jag drömma om skador efter som jag känner smärtor i min dröm. Jag bara upprepar om och om igen ”vad har de gjort mot mig”. Jag har

ingen depression den har försvunnit för 15 år sen när jag erkände för polisen att. Jag har fått på nytt Posttraumatisk Stressyndrom just av den här” e-stim 9-volt” skador som jag har fått på 15 minuter. Jag ser att jag kommer att dö. Det enda sättet att somna för mig är att jag tar Seroquel för att kunna sova och Lirica som sänker smärta eller ångest litegrand. Egentligen sänker den inte smärta. Det fortsätter att göra ont i den skadade del av kroppen. Den mördade min personlighet så att jag nästan dör över natten i mitt psyke och smärta fortsätter jag känna när jag sover så att jag inte glömmer för en sekund att jag är skadad och slutar inte tänka på detta inte ens när jag sover. Det här är psykologisk tortyr som pågår så länge jag lever och ju mer kroppen dör desto mer den tortyr smärta växer i styrka. Jag blir misshandlad om och om igen varje dag på nytt. Det här är en kamp på liv och död som jag kan inte vinna. Det existerar ingen som kan. Den Guantanamo fängelse kan inte jämföras med det här Helvete. Om de människor släpps då kan de sova och drömma i fred men jag kan aldrig göra det någonsin igen tills den sista dag jag lever. Annars utan de så kan jag inte sova överhuvudtaget. Och de här mediciner Seroquel, lyrica, C ymbalta får man ifrån Psykvården. De skadar folk med ECT och det råkar vara just de och ingen annan som har smärtlindring och hjälp med sömn och som hjälper inte ens. Av Seroquel går jag upp i vikt. Av den har jag stor risk att få diabetes. Och en gång i början när jag gick upp i vikt av de medicinerna så fick jag rubbad ämnesomsättning så jag fick ta mediciner mot detta. Jag var på gränsen att få diabetes av Zyprexa och Seroquel på grund av övervikt. När jag tar bara lyrica missar jag frukost och lunch efter som jag förlorar aptithungerkänsla totalt. Då äter jag bara på kvällen. Men ner jag tar Seroquel med Lyrica då har den starkare påverkan så i slutändan äter jag för mycket och går upp i vikt ändå. När man tänker av Seroquel kan jag få diabetes och när jag får den så kommer jag bli tvungen att ta även mediciner mot diabetes. Alla de medicinerna skadar säkert mina njurar och lever. När njurar blir skadade så kommer jag bli tvungen att ta mediciner mot nedsatt njurfunktion. Även hjärta tar stryk, säkert. Så att få (estim -skador) innebär döden för mig till slut. Att inte prata om hur dåligt jag mår av att inte ha känsel min kropp. Och när jag har tagit Lyrica så när jag vaknar känner jag som att jag har varit nedfryst eller död i många år och sen nästa dag ha blivit upptinad och återupplivad där jag känner mig helt känslomässigt död, förvirrad, vilse, osäker och ängslig med fruktansvärd ångest. Sen måste jag kämpa under dagen promenera för att kasta detta gift ur min kropp för att hitta igen mening och anledning för att fortsätta leva. Och det upprepas varje dag om och om igen. Jag känner ständigt att jag vill kräkas av de speciellt på morgonen och det är samma sak om jag inte tar de, av smärta känner jag att jag vill spy. Det känns som om jag hade druckit starksprit och jag får yrsel av den. Jag kan inte tänka riktigt klart. Nu har det blivit värre med skador så det sticker som nålar och det kommer nya symtom hela tiden. Jag börjar få panikångest av allt detta. Jag känner exakt att Lyrica skadar min hjärna jag bara försvinner. Jag kan inte leva det här året ut 2019. Jag är inte ens säker om jag lever den här månad ut. När jag tänker tillbaka, de har gjort mot mig så här. Men när jag tänker på mitt barn, så har han blivit född i god tid när det var meningen att han ska födas. Allt var ok med honom. Jag förstår att barn kan gråta länge men min son föll plötsligt högt gråt och kramp liknande gråttillstånd där han vinglar sig runt. Det var så illa att jag trodde att något var inte ok med honom. Sen mår han bra igen som om inget har hänt. Genom uppväxt fick han

vredes attacker där det borgar från ingenstans plötsligt. Igenom sin uppväxt har han haft koncentration svårigheter. Nu tänker jag att det kan vara så att de som pratar till mig har gjort samma sak mot mitt eget barn. De kunde lika gärna skrika i hans öron, låta honom höra störande brus. Han kunde inte säga det till mig eftersom han var för ung och kunde inte prata. På grund av koncentrationssvårigheter har han haft det svårt i skolan. Denna polisutredning har tagit allt kraft som jag hade i mig, så jag kunde inte ägna mig för att driva och hjälpa honom med skolan. Nu på slutet ser jag att min son har inga utsikter för livet och jag är döende. De har undanröjt mig och de har undanröjt även honom, utan att han är medveten ens om det. Det har inte gått bra för honom. Han är en jättefin kille med gott hjärta som majoritet av invandrare barn. Det är så att de har byggt en bild av oss som en dysfunktionell familj, där de kan visa för övriga världen en svenskt fabricerad alternativt sanning av mig och min familj. Han gillar musik precis som jag. Han vill ha märkeskläder och jag har inte detta möjlighet att ge till honom. Jag ger till en viss del så mycket jag kan sen måste vi ha till mat och att betala räkningar. Utan lyckad skolgång och utbildning så kan han inte få ett jobb. Får han inget jobb då kan han falla in i fälla såsom hundratusentals andra ungdomar speciellt invandrare ungdomar. Och där ser man om min son börjar ha med droger att göra så kommer Polisen fängsla honom som den negativa figuren i samhället, ett problembarn och då är han undanröjd från Samhälle och i mitt fall i mig har de påtvingat en narkotikaklassad-medicin (drog)som lindrar smärta för brott som det samma Staten har lagstiftat, tillåtit och där de låtsas att det inte ens existerar. Det kallas inte ens för brott. Att Novichok som får nerver att dö är fel men Estim är OK. Det kanske beror på att Novichok kan spridas där Makthavare och den rika eliten och deras alla familjer kan råka för det och bli skadade på samma sätt som jag och något sådant får inte hända. Men det här kan inte spridas okontrollerat, i det här går barra de som väljs och som ska gallras bort. Mig har de undanröjt på detta sätt. De har tagit bort en familj försörjare, vad värre är så är jag ensamstående. Jag hade en dröm att hitta en kvinna där vi skulle älska varandra leva och vara lyckliga i alla våra dagar, så länge vi lever. Även det dröm har dött för mig. Efter det som har hänt mig så tänker jag inte ens på kvinnor mer. En förhållande är uteslutet för mig. Om jag hade varit i ett förhållande då skulle den sluta i skilsmässa nu. Ingen kvinna vill ha mig nu, hon skulle bara se en man som lyder och håller på att dö. Men hur som helst så till slut bestämde jag mig att skriva alt året men först vill jag se i min patientjournal vad de har skrivit om mig så jag beställde min patientjournal från sjukvården jag beställde även mina anmälningar från polisen och efter en tid kom det hem till mig. I anmälning till polisen står det ”De har sålt en produkt som visade sig inte vara vad de påstår och det är bedrägeri. Jag har kastat de journaler så jag kommer inte ihåg exakt men det var detta som stod där. Inget om skador att jag håller på att dö, smärtor, nerv död. Och journal ifrån psykvården tåg mig det väldigt lång tid att läsa igenom. Det måste vara en Poet författare som har skrivit mallar för varje psykisk sjukdom där de bara ändrar namn på patient. Var ens man går, till vilken statlig institution som helst. Alla de säger att de har tystnadsplikt och att ingen kommer veta om det som vi enskilda personer säger till de. Så till psykiatriska vården har jag sagt grejer som är brottsliga och den person som har skrivit ut mina patientjournaler och skickat till mig så kunde han eller hon läsa alt. Personligt integritet gäller inte staten. De kommer in i våra liv

precis som om vi vore djur eller en affär där våra privata minnen är olika produkter på sälj disk. De rotar genom våra minnen, de öppnar tar för sig och sen lämnar de ett kaos efter sig och går ut. Dörren är öppen och olåst för de. Vi vanliga människor delar inte det informationen med varandra och det är därför de kan bygga sådana dödsfällor åt oss. Det slog mig, jag har erkänt allt för 15 år sen. Tänk om Polisen kommer att förneka att jag har erkänt ett brott. Tänk om de säger att jag aldrig har varit hos dem och att efter 15 år av helvete nu dömer de mig på nytt till fängelse. Därför har jag gått till Polisen och frågat om jag kan få journal från den polisanmälan för 15 år sen. Jag sa att jag vill prata med någon. Han sa det går inte, säg det till mig. Det var massa folk inne i reception och jag sa till han, jag har erkänt brott, jag vill ha denna journal. Han sa de journaler som är så gamla finns i Göteborg. Jag ska kontakta dig på något sätt. Jag sa vill du ha min mobil nummer, han skrev det och han kontaktade mig aldrig. Här ser man hur jag blir behandlad. Vi lever våra liv i förtroende på Samhälle, makten att allt det som de serverar till oss i medier är det sanningen som vi ska följa efter. Följer vi det och om vi inte avviker från statliga normer, då kommer vi inte råka illa ut, allt är OK vi är säkra. Därför tar staten hand om oss. De varnar oss för faror. Staten varnar för farliga produkter till exempel alkohol, droger, cancerogena ämne i kläder, i matprodukter, cigaretter och så vidare. Man accepterar det som en fara så man passar sig för det. Man kan inte undgå från att tänka på det när man hör i medier pratas om detta om och om igen, det är ju farligt. Men problem är att på grund av att man tror på staten så tror man att det är bara det som är farligt och inget annat. Allt detta bryr de sig om på grund av att deras familjer och de själva konsumerar detta så de varnar om och om igen till de produktiva normala medborgare som är viktiga för samhälle. Intelligenta barn som ska bli läkare forskare och så vidare är inte någon regel att de föds i rika familjer. Det rör de inte över, de föds lite överallt även i fattiga familjer. För sådana människor finns mänskliga rättigheter. Men de som har inte sunt förnuft, de som går i sådana statliga dödsfällor, de ska rensas bort. Att de kunde ens tänka tanken att överväga att testa något så farligt. Då är det lika bra att de kastrerar sig själva med sina egna händer. Sådana ska vi ta bort från samhälle och det levande värld, för de förtjänar inget bättre än sådant avslut på sitt liv. Är man skadad med estim apparat, då har man svårt att klara sin vardag efter som man dör under omänskliga villkor. Man kan förlora sin arbetsplats och då har staten en ledig plats åt en som de anser är värdig, frisk och lydig medborgare. De har manipulerat mig till att jag ska lyssna på de och deras goda råd. Nu har jag blivit utan min familj på grund av de. De vill att jag ska ha ingen som jag kan luta mig på, att kunna få stöd ifrån. Nu är jag helt ensam. Inte nog med att jag är döende, så kan jag lika gärna även hamna på gatan som hemlös. Det är de normala människor som har haft i hela sitt liv ett tryggt liv, som har rätt att leva enligt mänskliga rättigheter i fred i Sverige. Sådana folk låter den svenska makten vara i fred. På så sätt upplever de sina liv i en fullständig harmoni där de tror på det västerländska demokrati, frihet, humanism, mänskliga rättigheter, jämlikhet mellan män och kvinnor, att alla har lika värde och all den bild som visas och upprepas i medier dygnet runt, om och om igen. Staten glorifierar upp sig själv genom medier som den rättvise, auktoritära, heliga och goda, så att de kan avväpna våra intellekt med propaganda full av olika värderingar och lögner som ska kontrollera vår beteende. Därför blir det så stor skillnad mellan de som lever sina liv i frihet

och de som blir utreda och torterade av makten genom polisen. Så när vi säger allt det här öppet så tror majoritet av medborgarna inte ett ord på oss. Vi är sjuka och galna, sanningen har inget att göra med oss. Allt detta är viktigt för de alla rika, makthavare, det hela statliga systemet som är politiker, polisen, psykiatriska vården, allmänna vården, medier, företag och så vidare. Sen i andra hand åt os vanliga människor. Även vi konsumerar samma matprodukter, kläder och annat, därför så länge delar vi lika behov med de. Allt det ingår i detta som staten vill att vi ska se. Det pratas i medier om faror för vår hälsa gång på gång, på så sätt får vi en bild där det bara är detta som är farligt och de pratar om säkerhet. Den ord ”säkerhet” är den ord som jag har hört för ofta tillsammans med mänskliga rättigheter och jämlikhet. Man får en känsla att man är säker. De pratar om mänskliga rättigheter, om alla lika värden, så inbillade jag mig att även jag hade mänsklig rättighet att leva och att även jag är som är värd som människa. I början för 15 år sen har de stöttat min idé om mänskliga rättigheter kamp för demokrati, när jag bromsade, var inte intresserad då har de putat mig in i denna riktning. Nu ner jag har gått i det fälla stöttar de inget mer hos mig, i stället upplever jag att de vill skada mig mer. De ger mig en smäll i ansikte där jag nu som döende har insett att det var de, som har hela tiden kontinuerligt tagit sakta livet av mig. Deras mål var aldrig att döma mig till fängelse för brott, i stället avsikt var hela tiden att jag måste dö. Allt som de har gjort var bara att få mitt förtroende för de så att jag ska följa deras goda råd, där de vilseleder mig så att jag håller mig i ensamhet där jag ska inte ha kontakt med människor i isolering. Det ledde mig till att jag förlorade de mänskliga egenskaperna hos min personlighet som i sin tur fick mig till att jag skadade mig själv i olyckor och statliga brotts dödsfällor, gång på gång. Det i sin tur är det ond spiral som ska få mig stämplad som galen. Men deras huvudavsikt är att jag ska dö antingen på grund av skador, mediciner eller självmord. Oavsett vad och vilken anledning det kan bli nu, det får inte hända att jag fortfarande lever. Jag får inte bli levande och normal när det blir dags för den domstolsrättegång som de sa att jag inte kan undgå även om jag vill det. Fängelse finns för att straffa, skada mentalt folk som begår brott. Men om folk råkar sakna kontroll över sitt humör och beteende då är det en svaghet som staten använder som ett vapen mot folk som är häktade och dömda till fängelse. Genom fångenskap i fängelse, skadar de deras psyke som i sin tur får de intagna att de begår fel. Då startar de en ond spiral där polisen får de till att de begår allvarliga fel så att staten kan straffa de mer. Om de lyckas få de intagna till börjar skada sig själv på grund av psykologisk stress då blir det som lottovinst, för den svenska staten. Folk ska skadas i så stor omfattning att de aldrig kan fungera normalt igen i samhälle. Det går på detta sätt ner staten har anledning att fängsla folk. Men när de inte har en ordentlig anledning för att låsa en i många år och de vill ändå utradera en ur samhälle därför har staten legaliserat folkmord -estim- Elektrisk förintelse, som förinta ens kropp, medvetande och personliga identitet som mänsklig individ. På så sätt förintar regering sådana som mig genom statliga system, genom att lura oss i det död. De behöver inte fängelse för att göra det, det går lika bra hemma så som de har gjort mot mig. Tack vare ett liv i 15 års ensamhet så har jag råkat mer illa än om jag hade blivit inlåst i fängelse. Mig själv, som har lyssnat på dom har de skadat mer en vad de har skadar kriminella som har slutat i fängelse. Staten makten är Riksdag på topp som har sina armar Polisen och Psykiatriska

vården. De är en mördar par. Det är dom tre som är makten men De är inget utan det viktigaste företag som tillverkar de livsfarliga produkter som sveper människor folkmassor in i döden. På så sätt är det möjligt för dem att utöva det makt på det sätt som de vill, och genom Polisen och psykiatriska vården når de oss alla medborgare. De når oss igenom polisen om vi begår kriminellt våldsbrott. Det är det lätta biten, där de har skaffat bevis mot en och det är helt ok. Begå inget brott? Tänk hur du skulle känna dig om du skulle bli bestulen på dina besparingar när du är 70 år gammal, för exempel. Bli ingen brottsling. Bli i stället en hjälte, var en Robin Hood? Om vi begår inte kriminellt våldsbrott då gör de oss sjuka på samma sätt som de har gjort mot mig igenom Psykiatriska vården och då tar de i hårda handskar där de använder sig av alla segment i samhället mot en. De bestämmer hur berättelse om mig ska avslutas. Jag kan inte och ingen kan kämpa mot de. Staten är för mäktig för oss alla. Att det har gått åt helvete med mig beror bara på att jag är något främmande. Jag är inte svensk. Jag är bara Vahid, en flykting från Bosnien. De har läkemedelsföretag som tillverkar de antipsykotiska mediciner och de har företag som tillverkar döden ECT åt Psykiatriska vården och de andra produkter som leder folk in i mental sjukhus och självmord som är -estim- apparater av olika slag. Det finns hundratals olika och varenda en leder i döden till slut, efter som man lever inte. Det här är inget liv som jag lever nu så massakrerad med de här stympning skador. En av de mest viktigaste verktyg som staten använder sig av är medier TV, radio, tidningar, internetcensor som Google, som ser till vad befolkningen får se och vad ska det aldrig pratas om. Det som pratas inte om, det existerar inte heller. Jag har hört medier prata om problem i Kista, om problem i Rinkeby men aldrig ett enda ord om massmord på befolkningen med statliga lögner, om de farliga produkter och om alt det som jag har sagt om och det som jag har genomlidit. Staten har godkänt och tillåtit företag öppna händer där de tillverkar dödliga produkter under falska påstående utan att varna att folk som köper dom produkter kommer bli skadade till döds, fullständigt för alltid. När de mördar, då är det inte brott. När de marknadsför och säljer de grejer så undanhåller de det livsviktiga information som gör skillnad mellan liv och död. Att utesluta säga sanningen, betyder bokstavligen att ljuga, när de ljuger så är det inte brott. Staten har Elsäkerhetsverket som kontrollerar farliga elektriska apparater för konsumenter vad jag förstår, men alla de hundratals olika -estim- apparater är totalt osynliga för de och det är något som stämmer inte där. I medier pratas det aldrig om de alla dödliga produkter Estim av olika slag så att den på livet viktig informationen undanhålls från befolkningen även där. Om man försöker söka på internet, man hittar ingen varning, då klassas det inte som farligt. Söker man efter folk som har skadat sig med de produkterna så hittar man inte en enda person. Vi kan vara flera stycken i en stad och kan aldrig komma åt varandra så att vi kan fråga varandra, hur mår du. Egentligen vill jag fråga vad händer sen med en som är skadad. Jag ser att det blir bara värre aldrig bättre. Kommer jag att dö, vad kommer att hända med mig. Jag kunde ha levt i 30 år till men nu vet jag inte om jag lever den här månad ut och det har Sverige gett mig på ett lagligt sätt. Vi dör parallellt med varandra i tysthet och ensamhet. Någon har ansvar för att det är möjligt att en människa kan skadas i en så stor omfattning, där livet är släckt för alltid och att det inte flaggas som en allmän fara för mänsklighet är helt ofattbart för mig. Det är miljoner kanske många miljoner som har gått i

det fälla, sökt efter potentiell fara och ingen hittar varningen. Det är så omänskligt och ond att göra så mot folk bara för att få de gå in i dödsfälla så att deras liv avslutas. Alla de är makten och alla de är statliga. De existerar i symbios med varandra. Det är där alla pengar och rikedomar byter händer och där makten finns. De gillar när miljarder av människor ser på de i deras lyxliv och deras fina kostymer när de regerar över liv och död, då känner de sig lite som gudar. Politiker pratar om mänskliga rättigheter humanism, medmänsklighet säkerhet som man hör överallt om, medan de håller tyst om det som är det värsta av det värsta på hela planet som en människa eller levande organism kan bli utsatt för, det som är likvärdigt med döden en kamouflerad dödsfälla. Vi ser det som de vill att medborgare ska se, det pratas bara om det positiva, och det är den reklam som vi alla ser i medier. Under ytan saker går i motsatt riktning. Samhälle bygger och visar en bild där lag och ordning, etik och moral beteende främjas i medier och sen lyssnar vi på detta där det upprepas ständigt. Vi ser det på TV vi lyssnar på detta i radio i hela dagar och det som upprepas många gånger är till slut sanningen som betyder inte ens att vara sant. När vi befolkningen tar åt oss statlig propaganda och accepterar det som vår moral Compass då har makten oss som sina blind trogna undersåtar. Den som man tror på mest är den som kan skada en mest av alla. Jag trodde på den svenska staten och här har jag nått döds ände. Jag kämpar mot klocka och tiden. Ju mer tiden går desto mer faller jag isär fysiskt och mentalt på grund av det brott som jag har blivit utsatt för. Jag har allt svårare att samordna ord och berätta det som jag vill säga. Jag lyssnade på radio där det handlar om en kvinna som har utskrivits från sluten psykiatrisk klinik ”som är statliga” och där hon har skickats hem utan att hon fick tid på åpen psykiatrisk vård. De har glömt henne helt enkelt säger de. Hon har begått självmord och psykiatriska vården kritiseras i medier ”som är statliga” för att de har skickat henne hem där de borde ha gjort mer så att hennes liv kunde räddas. Och nu tänker de ta store åtgärder så att det inte upprepas mer i framtiden. Och detta upprepas och upprepas hela dagen och nästa dag i radio. Vad är det för åtgärder som de tänker att ta. Är det så att de tänker komma med polisen ”som är statlig” hem till folk för att kunna tvångsinlösa de in i mental sjukhus. Det går mig på nerver att höra så fort folk har börjat ta mediciner för att de mår dålig psykisk och när de har tagit livet av sig, direkt är de stämplade som oberäkneliga. De är inte enligt deras eget sinne. Det är psykisk sjukdom som har fått de till att de begick självmord utan någon anledning, enligt den bild som staten bygger av psykiskt sjuka genom det statliga systemet. Sen på slutet av dagen 15.20 låter de en ung kvinna prata som säger att hon tänker anmäla något brottsligt, som har hänt till henne där hon har råkat illa ut på sluten psykiatrisk klinik. Jag jobbade och det var nästan 15.30 och då var jag tvungen att sluta jobba och gå hem så jag hörde inte vad det handlar om. Den kvinna som har begått självmord, har jag hört talas om hela det dag och hela nästa dag och det är tragiskt för henne. Om den ung kvinna har jag hört bara en gång på slutet av dagen där de flesta slutar jobba och ingen lyssnar på radio mer. Där ser man, när psykiatriska vården kritiseras då ska det helst ingen höra. Ett annat exempel handlar om, en mamma som har haft en son med ADHD diagnos. Tack vare mediciner mot ADHD senare har han blivit knarkare och det ledde i psykisk ohälsa. Hon sa att han har varit på besök hos psykolog 400 gånger i hans korta liv, han begick självmord. Även hon kritiserar psykiatriska vården för att de inte har gjort

tillräckligt för att rädda hans liv. Vad hon säger är att hon vill att psykiatriska vården ska få mycket större befogenheter så att de kan känna igen och ingripa på psykiskt sjuka som lever i frihet, så att de kan tvingas lösas in i mentalsjukhus. Det här är till och med värre. Hon borde ha tänkt innan hon gav de mediciner till sitt barn. Hon kan vara till och med en fiktiv figur där makten och psykiatriska vården tar på hårdare handskar för att inskränka och utöva sin makt så att folk håller käften stängd. 400 gånger i mina öron låter som lite osant och overklig fast man vet aldrig. De kommer då och då, ibland pratar de om storhetsvansinne. När de pratar om en person som har storhetsvansinne där han tror att han är någon historia episk figur, då känner hela befolkningen ett obehag, skam, Ingen vill bli stämplad på detta sätt eller ha något att göra med sådana människor. Psykiatriska vården är den som vet bäst och vet allt efter som det kommer från staten. Men att vi ser makten som något hederlig, något ädelt där vi ser upp till de, där vi sympatiserar med de, avgudar de som något stort. Är det inte storhetsvansinne. Mot sådant storhetsvansinne har makten inget emot, det storhetsvansinne är välkommen. Den person som är sjuk, hans storhetsvansinne är inte farligt, han skämmer ut sig bara. Men den här som vi alla medborgare ber i oss som är vår statliga dyrkan av makten, detta storhetsvansinne som vi har, är livsfarligt. Vi tror på de och de med sina ord sätter oss i ett läge där vi har förtroende för de medan de har lagt dödsfällor till oss. När vi har gått in i den då inser vi att de ljuger, de avrättar oss. På en del av planet avrättar makten folk öppet som ett exempel till alla så att de håller käften stängd och håller tyst där de ska inte ifrågasätta makten och här begås det också fast på ett osynligt sätt, mord med statlig tysthet. Det är så smart gjort att när man inser omfattning av detta så blir man helt chockad, och man inser det först när man har råkat illa ut. Det är riktigt avancerad gjort här och det pågår vidare. Det är ständig reklam för psykiatriska vården. För 15 år sen har jag fått höra, de säger att psykiskt sjuka har paranoida tankar där staten bygger en komplott mot de. Att psykiskt sjuka kan bygga i sitt huvud, genom att inbilla händelser ur sin fantasi, som överensstämmer inte med verklighet, där polisen är inblandad och att de blir som mest sjuka när de övertygar sig själv att allt detta är sant. Sådant har jag fått höra och visste inte att det förbereds åt mig själv om 15 år. Det är så här, Bödel som har avrättat folk på giljotin har haft mask på huvudet så att de inte blir igenkända av befolkningen. Det är staten som har avrättat folk och de har inte slutat med det. Staten behöver något sätt att kunna likvidera vissa individer av någon anledning. Sen elektricitet har uppfunnits så har de genom att se hur grisar bedövas när de blir slaktade kommit på idé att bygga skräckredskap ECT. Det är mord där de skär bort kroppsdelar och vad bäst för stater i alla tider var att man fortsätter leva medan kroppen dör. Utanför kroppsligt ser man hel ut oskadd och de skärsåren inuti kropp är svåra att bevisa. Därför är det inte statens fel efter som folk har inte dött omedelbart på en gång. De lever ju trots allt. Det kan jämföras med när man får ett ben amputerad. Det är nästan bättre att bli utan ben än med elektriska skador på den ben för med de skadorna har man fått psykisk sjukdom av det värsta slag med på köpet. Med ECT kunde de inte nå alla människor därför har de lagt det in i sex segment ,smärtlindring ,träning av muskler, djup Electro stimulering massage av kroppen ,fjärrstyrda inopererade smärtlindring elektrisk stimulerande apparat där den måste plockas ut efter några få veckor på grund av att det hjälper inte mer. Patienten har fått epilepsi av det och när det är ute ur

kroppen så utöver den ursprungliga naturliga smärta så har patienten fått även elektriska skador, psykisk sjukdom och har även fått epilepsi på köpet som läkare förnekar att det är anledning som har orsakat epilepsi. På smärtkliniken använder de liknande apparat för att djup skanna i vilken omfattning är nerver skadade, har jag läst om. Även de säger att det är ofarligt. De säger att man kan få domningar som är övergående och det är en fullständig lögn. Jag fick nervdomning av den -estim 9 volt apparat från Sinful och nervdomning är inte övergående hos mig. I stället kommer jag dö till slut på grund av den. Det är en permanent domning snarare nerv död. Här har vi det igen när de ljuger så är det inte brott. Människor som har fått nervskador av sjukdom går till de med redan skadade nerver. De kollar med elektrisk ström hur mycket nerver är skadade. Det är inte för att bota bara får att de ska få veta hur mycket är nerver skadade. Och just med detta skadar de redan skadade nerver så den patienten blir skadad ännu mer, fast nu har de fått elektriska skador också. Räcker inte det med patienten beskrivning? Och så får de nya skador precis sådana som jag har. Sen finns det sådana apparater för smärtlindring, där de sätter sådana platta elektroder på huden. De lindrar inte smärta utan förstör nerver och sen får de en smärta från helvete som är exakt likadan som min och då är de beroende av mediciner från psykiatriska vården där de måste börja med den medicin som jag tar. Inte nog med det så nu är de psykiskt sjuka för elektriska skador är psykisk sjukdom automatiskt. Sen finns det sådana apparater där folk stoppar det på magen och det ska föreställa träning av magmuskler. Där förlorar man känsel i bästa fall gör det inte ont och det är på grund av att det är fettvävnad där men känselbortfall är garanterad och det kommer reta en till vansinne resten av livet. Att inte prata om ECT 450, ibland säger dom 700 volt. Man får död vävnad i hjärnan. Det är inte så att de raderar minnen det är så att minnen inte existerar eftersom den delen av hjärnan existerar inte mer, den är död. lista har blivit lång. Allt detta är det största kriminella bedrägerihärva i Mänsklighetens historia i fredstid. Det är likvärdigt och är brott mot mänsklighet som makten begår. De företag som tillverkar de här apparater, de som säljer de här grejer och de politiker som har lagstiftat och håller munnen stängd där de håller tyst om det här. Dem skördar folk till läkemedelsföretag, som bara förgiftar människor med de skräp mediciner mot psykisk ohälsa som förstör mer än vad de hjälper. De botar aldrig något. Inte nog med det så när en människa har fått dem här -estim- skador då är den lika med undanröjd ifrån den här mänsklighet och samhället för alltid hela vägen ut till sin död. De har blivit rika på något som tar livet av folk. Det borde inte vara ens möjligt att tjäna pengar på detta bedrägeri. Jag har inget emot folk som har blivit ryka på sin begåvning, och folk som är rika, det handlar inte om det, jag är glad för deras skull, men jag har emot de där mördare som simmar i sitt jävla psykopatiska storhetsvansinne där de vet att tack vare de så har någon någonstans på planet dött och någon håller på att dö. De som utsätter våra liv och våra barns liv för fara och dessutom att de skadar oss och mördar oss så är det brott i mina ögon. Om du lurar mig så att jag förlorar mina pengar? det kan jag leva med men om du lurar mig så att jag förlorar mitt liv då, det kan jag inte acceptera och försona mig med. Det ger de njutning. Det betyder Psykopati och är en psykisk sjukdom. Under vingar av sjukhusvård där de använder sig av innebörd där de har tagit på sig de vita sjukhus uniformer där de ser ut som om de hjälper till folk, så skadar de folk till döds, åt staten. Nu behöver

bödel inte bära på någon mask, nu är han ”Doktorn ”det är väl kamouflerat. De hjälper folk som mår psykiskt dåligt. Det är den bild som folk får ser. Så fort man har gått till psykolog, men har fått diagnos direkt och mediciner utskrivna mot olika psykiska symptom för att läkemedelsföretag ska tjäna pengar och man blir aldrig botad man blir förstörd i stället. Riksdag, det finns ingen vänster eller höger på grund av att, på ytan de står för det politiska program och de kämpar för säkerhet och välbefinnande av oss medborgare som har röstat på de. Medan under ytan har de byggt en dödlig bakdörr, en genväg som är de alla olika elektriska apparater. Genom den genvägen kan de kringgå den säkerhet och de kan begå statligt övergrepp av vilken medborgare som helst. Tack vare det kan de mörda oss och våra barn på lagligt sätt utan domstol. De motiverar det på så sätt att de låtsas vara dumma i huvudet som om de apparaterna är helt osynliga för deras ögon. De låtsas att de är döva i sina öron när folk pratar om sin pågående död, på grund av 9 volt -estim- apparat. De låtsas vara döva, där ingen av de i statliga systemet, uttalar ett enda ord om en säker garanterad död om man har kommit i kontakt med det. Vänster finns för folk, som Sverige anser är värdiga att leva i fred. Dom folk som dom vill döda, dom dödar tillsammans med mitten och höger politiska kant. Allt det genocid begår dom tillsammans. De har gett öppna händer åt företag som bygger dödsfällor som är ämnade åt syndare av olika slag som ska bekämpas på ett eller annat sätt. Hela befolkning går på ett minfält och alla kan bli potentiella måltavlor. Folk brukar inte bry sig om när de hör att någon har blivit skadad. Bara det har inte hänt till de och allt är OK. Vissa skrattar när de hör sådant men är inte medvetna att deras egna barn kan gå på sådan dödsfälla om 20 år. Om du känner dig orättvist behandlad av samhälle tro mig du inbillar dig inte. Verklighet är inte sådan som vi tror att den är. Polisen och Psykiatriska vården är förödande och de slår tillsammans. De är en mördar par. Det finns ingen anledning att tro inte på att de gör det samordnat med varandra. Det gäller att få opinionen folkmassor att se staten ständigt som den goda som skyddar sina medborgare från kriminella där de ska bekämpas medan polisen är fina och hederliga som bekämpar brottslingar. De håller tyst alltid, de gör inte väsen av sig och om de gör det, då förlorar medborgare sakta förtroende på staten politiker och rättsväsende. Ju mer folk tror på de desto lättare är det att styra befolkningen in i det riktning som makten vill. De gör sitt jobb bara. Er det inte konstigt att berusade människor dör aldrig hemma. De kräks överallt men dör inte. När de är på häktet då händer det plötsligt att de har dött på grund av någon okänd och konstig anledning. Och sen håller de själva på intern utredning, där de kommer fram till att det var på grund av naturliga orsak i alla fall. Att begå brott är helt och hållet fel, det förstår jag och håller med om, men det rättvisa måste gälla för alla. Om det hade handlat om kriminella gäng på så sätt kommer Polisen obemärkt in i det kriminella nätverk, kriminella avslöjar sina hemligheter till polisen utan att de är medvetna om det. Polisen använder sig av det negativa som finns i de pojkars vilja att komma åt pengar på ett olagligt sätt där de har sett det i samhällets ideala reklam av rikedom som är en svaghet och det svaghet används emot de själva. Nu satsar polisen de mot varandra med ett undermedvetet förslag tanke, ord som de har lagt i deras undermedvetna. Det är det undermedvetna förslag som de upplever som sina egna tankar och det följer det automatiskt. De sätter de pojkar in i ett psykotiskt tillstånd där de blir rädda för varandra. På så sätt kan de få kriminella att de dödar, skjuter

varandra. Man kan tro på att Polisen aldrig skulle göra så. Det är sant det vill de inte öppet men på det här sätt där det går inte att bevisa, då vill de göra det. Det har jag fått känna och uppleva på mitt eget skinn. Lätt polisen se att ni är beväpnade och de kommer skjuta er. Det är samma sak när de vet att ni går beväpnade, ni är en fara för det svenska riket. Polisen tillverkar inga produkter, allt handlar om brott bara och de håller på dag efter dag. De kan hålla på så här i ens hela människans liv utan några problem där de har den som de utreder under kontroll, och det är inget liv som man lever, det är värre än krig. I krig upplever man det hemska utanför sin kropp men de kommer in i vårt psyke och allt som går sönder är vi som går sönder i vårt psykiska tillstånd, där de kan få oss till att vi tar felaktiga beslut som leder oss rätt in i döden. Det är vi som krossas och det är vi som förlorar allt det mänskliga i oss. Vi blir bara en sak, sår en zombie som försöker behålla den mask att allt är OK, medan makten kör mördarorgie på oss. Det sett hur de gör det är att de säger allt möjligt till en utan att ta hänsyn till en, på ett brutalt sätt med full kraft och med allt vad de orkar med. Sen låter de oss brottas med vårt eget samvete där vi kan inte säga det till någon och så går det dag efter dag i årtionde. Allt som finns i oss använder de emot oss, våra känslor allt. I vissa länder makten får sanningen och folk försvinner där de skadas fysiskt och mentalt av makten, men här i Sverige de torterar en psykiskt över 20 år, sen skadar de en för livet med lögner tillåtna bedrägerier. När vi dör eller håller på att dö då överför de skuld på oss själva så att det ska påstås vara vår egen fel. Vi har gjort det själva, ingen har tvingat oss. De kan splittra men vad värre är, de kan skada hela familjer. Man lever inte ett fritt liv, det är värre ett fängelse, eftersom med ord skadar de oss och läder oss i fällor som staten har godkänt och lagt ut. Deras ord är suggestion instruktion till handlingar. Med ord kan de få en till att man begår vilken fel som helst. På det sätt begår de mord på folk som de väljer. De har sagt till mig ”Ju mer kriminella använder våld, desto lättare är det att krossa och fängsla de”. Jag tycker att allas liv är värdefulla till och med folk som begår brott. Jag är inte fiende till någon på den här planet och inte till er heller, som har begår brott. Imorgon kan det hända till oss alla att våra barn hamnar i dispyt med makten. En liten fel och de har polisen över sig. Jag har sagt allt det som har hänt mig så att ni ska veta vad ni har att göra med när ni kommer in på kollisionskurs med makten och rättsväsende. Jag ifrågasätter inte era handlingar och dömer inte någon. Jag bara konstaterar att kriminella inte är de enda som begår bedrägerier brott och som mördar folk. Det är det enkla sätt att komma åt pengar på en olaglig väg. Här ser ni hur bedrägeri och mord hänger ihop när man klättrar upp mot makten där det begås till och med på ett lagligt sätt, ner de mördar gör de det med reklam och en leende. Till oss serveras det värderingar där sanningen är heligt. Vi tror på det medan när man inser att i verklighet är det lögner som staten använder sig av ständigt är standard. De ser det inte som en lögn. Det är något för de nödvändigt för att det ska bidra till samhälle i någon politisk syfte. En lögn som gynnar de och alt är OK. De hotar inte men de dödar. De går inte beväpnade men de dödar. De dödar på lagligt sätt och alla de ingår i det nätverk den rika makthierarki eliten. Man kan inte ens klassa det statliga grymheter som mord. De bygger omsorgsfullt, genvägar där de kan dra sig från allt ansvar som fina rättfärdiga, rättvisa goda medan brottslingar ska bekämpas med mer fängelse. Så fort de säger att de vill bygga mer fängelse direkt är de inget bättre. Alla de bak i tiden oavsett vilket politiskt parti de tillhör så

har de alla blundat för det här sätt av förintelse på befolkningen. Det är nämligen så att de alla har använt sig av den metoden. Vad har hänt med de alla människor som har blivit skadade, har de dött. Lagen borde gälla åt båda håll. De där uppe är beväpnade med vapen och vi bär inte på vapen. Det är inget speciellt, heligt, storslaget eller ädelt med De. Enligt mänskliga värderingar som staten har planterat in i våra huvud att i verklighet är allt heligt, att börja med staten och så hela rubbet av värderingar som ingår i det storslagna rika makthierarki eliten. Alla värderingar är heliga utom det enda som är inte heligt är våra och våra barns liv och säkerhet av oss vanliga folk. Vår föreställningsbild med blinda tro på staten leder oss och våra barn i graven. Ju mer vi tror på de desto mer kan de skada os. Vi borde se våra liv som det mest heliga på den här planet. De där upp är inte viktiga eller speciella det är vi som är viktiga för varandra, vanligt folk. Vi måste ifrågasätta allt som vi har blivit upplärda, för vår skull bästa. De har lärt oss att vi ska tiga och att vi ska lyda de. Åt helvete med dom, när de dödar oss. De är storslagna, rättfärdiga, rättvisa, de äger och har monopol på sanningen, de regerar över liv och död. Något sådant existerar inte det är en vanföreställning som serveras till oss dygnet runt i medier från makten till oss vanliga folket. Ha en regel ”skada ingen, döda ingen, ta inte någon annans egendom som tillhör inte dig, lura ingen, trakassera ingen på något sätt”. Följer man de regler då kan det inte bli fel, man kan skämma sig ut och med det skam kanske man kan leva med. Men om man har dödat någon, då kommer man ångra sig men det finns ingen återvändo ifrån det skuld. Det finns ingen regel som säger att kriminella måste döda varandra, kasta vapen och droger. Av droger kan ni aldrig tänka klart, ni har ett mäktigt vapen er hjärna, det gäller bara att rensa den från gifter och sen kan ni tänka och använda den som ni ska. Döda ingen, ha de som vänner. Utgå alltid ifrån att ni kommer träffa en ven. Se hur Sinful med en leende dödar tusentals människor. Har de sålt tusentals -estim produkter så har de avslutat lika många liv och ingen stoppar dem. Det är på grund att de har staten bakom sin rygg som stöd för det är något gigantisk som just staten driver medan de håller tyst, är tysta som snäckor om det fruktansvärda brottet. Sinful är bara en kedjeslinga som befordrar döden vidare till oss och våra barn. När vi människor blir inlåsta i fängelse då dör en del inom oss, vi blir aldrig de som vi var en gång. Ni gör bara era familjer ledsna gör inte det för deras skull, de är det viktigaste rikedom som ni har. För pengar kan man köpa sig ett supermodernt fängelsehus där man isolerar och låser in sig själv. Det är bättre att vara fattig men att ha sin familj och den sociala tryggheten med vänner och familj. Jag är fattig men det verkar inte vara tillräckligt straff som den svenska staten vill straffa mig med. Därför har de tagit mitt band till min familj från mig. De har tagit min kropp från mig. De har mördat mig. Ni är i ett gäng och den andra gäng är människor som ni har inte råkat träffa innan. Begå inget brott, samarbeta med varandra i stället precis så som makten gör. Oavsett om vi är svenskar eller Invandrare oavsett religion, ras eller politisk åsikt, när vi slutar i fängelse behandlas vi som djur av makten. Vi blir behandlade av staten som djur även i frihet som ni ser i mitt exempel. Där inne är vi lika, människor utan värdighet. Och när vi kommer ut på grund av det brott och det fängelsedom kan vi inte få ett jobb. De har behandlat mig som ett djur och värre än djur hemma, de når oss oavsett var vi befinner oss. Makten använder sig av smarta intelligenta människor som har gått den kriminologi högskola. De är mästare på att göra en spratt till oss alla, som är i

för sig inte svårt att göra eftersom de har fått höra alla våra hemligheter och våra personliga egenskaper som vi har avslöjade. Med det leder de oss in i det avgrund som de vill leda oss in. Hur illa det ska gå för oss beror bara på egenskaper av de som pratar, vilka känslor de har i förhållande till oss. Om ni undrar hur kan ni döda människor utan att ni åker fast i fängelse så fråga staten, politiker polisen, psykiatriska vården, almen vård, medier och så vidare för de vet hur man dödar folk ur sin egen erfarenhet. Ta i en hand ett laddat vapen och i en annan -estim vilken som helst av hundratals sorter. Den pistolkulan kan träffa oss alla och den är väldigt hård straffbar av makten, den leder er in i fängelse. Den -estim är ännu värre vapen en den pistolen. det är en fruktansvärd ond dödsfälla. Det pratas inte om den, för den kommer uppifrån ner till oss alla. Den är så verksam och dödlig. Det är därför det är så tyst om den, så att de kan fortsätta leda i oändlighet in i döden så många oönskade personer av ett och annan anledning. Av den pistolkula dör vi, vi lider en kort stund sen är vi döda men vi lider inte längre mer. Den -estim är inte straffbart av staten eftersom den inte är okontrollerad spridd bart fara för samhälle. Den är inte fara för de där uppe för de vet vad den apparaten är för något, de kommer skydda sina familjer med kunskap om det. Men vissa av oss är inte väl informerade, vi vet inte för det saknas information om det och då leder de oss in i det fälla så som de har gjort mot mig. Den är ämnad åt oss alla som blir speciellt utvalda till förvandling från normal till sjuk för livet, till dödsbädd. Så om det är de kriminella som begår brott och det är bara de som är de dåliga hur kommer det sig att jag kunde bli så skadad på grund av samhälle. Det är inga vanliga människor som har skadat mig. Ingen av de har gjort mig illa. Det är polisen som har aldrig låtit och släppt mig i fred. Fast jag kan inte bevisa det och de kommer säkert förneka allt det som något helt omöjligt. De har hållit mig och pressat mig när med psykologisk tortyr i 20 år och mer. Jag fick inte den mänskliga rättigheten att avtjäna mitt brott i stället för det nu har de skadat mig för livet till döds. Att må psykiskt dåligt är en sak, man kan sluta med de skräp gift mediciner när man vill men att skadas med ett nervgift, estim och ha halva sin kropp döende och vad är värst nu kan jag inte sluta med mediciner nu är jag en slav av läkemedelsföretag. Jag förvandlas till ett överviktig lik som är i fas av förfall. Mänsklighet placerar så gärna propagandabild där de hjälper folk i nöd så att alla ser deras engagemang. Men ingen har hjälpt mig någonsin, ingen har räddat mig från något. De som har räddat mig är min familj och den svenska makten har vänt mig så att jag förlorade det mest värdefulla min familj. Jag behövde bli räddad med information om det skadligt nervgift elektriska produkt -estim. Vem i helvete skulle tro att staten skadar folk till döds, det var jag inte förberedd på. Det är staten som har tillåtit och använt alla medel för att man ska inte få veta sanningen om detta jävla -estim. Nu är det skador som har tagit kroppen ifrån mig, fortsätter att ta och tar nu mitt förstånd också. Det är först nu som jag inser varför de pratar till mig de vill skada mig och göra mig galen. Allt var bra så länge jag hade kontakt med min familj och vänner men när röster kom in tack vare de är jag nu döende i ensamhet i ett främmande land som har fråntagit alt ifrån mig, min värdighet, min kropp, min familj och de har stulit 15 år av mitt liv med lögner, även om det visar sig att de ljuger inte så kommer jag ut ur det som de håller på med, med en viktig detalj ”jag kommer fullständigt förstörd och döende ur deras polisutredning”. Mitt liv är inte värd nu att leva mer. I 15 år har de pratat till mig och med det har de tagit mig bort från mitt gamla liv. Nu är

det skador som raderar mig bit för bit, jag känner mig kluven och det är en fruktansvärd känsla alla band som jag har haft utplånas, upplöses och dör. Jag glömmer vem jag är, att jag har haft en familj en gång i tiden, att jag har haft en barndom, ett liv i mitt hemland med min familj och vänner då jag kände glädje och var frisk. Min vilja för allt dör. Det känns som att de skadorna sprids till hjärnan. Om ett år, om jag lever nu så länge så kommer jag inte bli den människa som jag är nu. Min personlighet förändras med samma takt som de skadorna förvärras och smärtor växer. Min verklighetsuppfattning faller isär. Jag upplever inte verklighet längre som normala människor gör, snarare alla organismer upplever sin verklighet på ett naturligt sätt men inte jag. Här är det kroppen som förlorar sin funktion. Det känns att de här skadorna sprider sig till hjärna. Nu är det hjärna den som också förlorar sin funktion. När jag somnar den lydande som jag känner och genomlider simulerar som om någon skriker på mig och som misshandlar mig verbalt genom hela natten då jag sover. När jag vaknar då förstår jag att det fruktansvärda lidande kommer ifrån skador. Först när jag är vaken då upplever jag tystnad. Då kan man föreställa sig hur jag mår, jag dör fysiskt i plågor och mentalt där min personlighet massakreras och sprängs splittras i små beståndsdelar där jag är inte en person längre utan i stället är jag splittrade minnena från en person som har levt en gång i tiden i den här kroppen. Med ord i över 20 år har de förändrat mina vanor, mitt beteende, alla mina mänskliga egenskaper och hela min personlighet. Även första gång då jag har skadat mig i en olika så har jag frågat mig hur kunde jag ha blivit så här knäpp i huvudet. Vad är det som händer med mig. Det är de som har drivit mig till vansinne och skickat mig den natten till sluten psykiatrisk klinik i Trollhättan. Där har de skrämt livet ur mig och dessutom så har de gett mig frågetecken där jag ska grubbla över om det har hänt eller har inte hänt mig något som fick inte hända mig där. Händelser som man har inte fått svar på och som man grubblar över i årtionde förstör en och skapar en psykiskt fruktansvärd mycket lidande. Jag är inte säker om det har hänt mig något, det är inte viktig längre. Jag bryr mig inte ens, men det frågetecken har de använt emot mig. De har skadat mig för livet på grund av den där natten på sluten psykiatrisk klinik i Trollhättan. På grund av de har jag fått nervsammanbrott. Det här stat har skadat mig fysiskt med det nervgift estim på lagligt sätt och de skadorna är dödliga. Det räckte inte för de med allt det som har hänt mig innan genom mitt liv, så när jag opererade mig för ljumskbråck fick jag ännu mer frågetecken som jag ska grubbla över. Det kändes annorlunda med värre skador. mitt vänstra ben håller på att dö. Efter operation fick jag samma smärtor som de som jag har fått av den -estim men nu även på vänstra ben. Det spred sig snabbt från knä till höften. Nu är båda skador sammansatta med varandra där jag känner inte halva min kropp med alla de olika tortyrsmärtor. Jag tror att mitt ben kommer att behöva amputeras, fast det går inte eftersom nu har det kommit upp till höften så det är döden som gäller för mig nu. Där ser ni i vilken situation jag befinner mig i, och de fortsätter att prata till mig. Nu säger de till mig, ”Vahid du har trott på oss, har lyssnat och följt våra utmaningar. Det är allt som vi behövde av dig. Vi hade dig, alla råd som vi har gett dig var bara för att vi ska fördriva tiden med dig. Med tiden kommer du gå i det som du har gått i”. Se på dom ord, se på skitet hur det låter. Jag pratar inte ens så och jag använder inte ens sådan språk.Det sins att det är en individ som liger backom dom ord. Det är vad jag kommer veldigt bra ihåg. Det säger de till mig nu

så kan man tänka sig och förstå att deras ord gör ont i själen nu. Nu när jag säger det här öppet så kommer de säga att jag inbillar allt och de kan tvångsinlösa mig in i mental sjukhus. Men jag ska säga till vanligt folk på den här planet så att ni vet vad staten är och vilket bedrägeri de är. Hur jag ens gör, så leder de mig in mot mörk avgrund och avslut på mitt liv. Var ens jag har kommit i kontakt med statliga institutioner så har de kapat mig bit för bit och dödat mig, gjort mig handikappad på fysisk och på mentala sätt. Jag har trott på de. Jag har sett de som något hederligt och fattade inte varför är kriminella så förbannade och arga på staten. Jag förstår er nu. De driver även er till vansinne för ett mindre brott. Med tanke och insikt på att jag kommer att dö så tänker jag säga något till är alla brottslingar alla mörka individer som jag själv. Ni har mina sympatier resten av mitt korta liv som jag har kvar att leva. De här skador ger mig dödens helvete där jag kan inte andas av smärta och ångest som puttar mig hela vägen till den dödsögonblick som när en människa dör på riktigt en naturlig död, fast det händer för mig flera gånger per dag och det växer i styrka. Det lidande slår sönder mitt hjärta så att jag har allt svårare och svårare att tänka rationellt klart och logiskt. Jag känner exakt hur jag förlorar förmåga att tänka klart. Min själ försvinner från den här världen. Svenska makten har ansträngt sig för att jag ska bli så skadad som möjligt. De vill imponera på hur jag har råkat illa ut i en så stor omänsklig omfattning att Keraterm bleknar i jämförelse nu med det helvete som de har gett mig här i den västerländska demokratiska land med mänskliga rättigheter Sverige. De har inte bara tagit mina mänskliga rättigheter utan de har massakrerat min kropp. De har behandlat mig som om jag hade tillhört någon lågt stående ras. Det här demokrati gör ont i min kropp och själ som i helvete. Det är på detta sett hur Sverige använder och lever upp till sin traditionella diplomatiska anda för att behålla fred i sitt land. Sverige står upp till sitt namn och det här är den sanna ansikte av vad Sverige i verklighet för något är. Sverige slår där det gör mest ont. I stället för att döma mig enligt mänskliga rättigheter när jag väl har erkänt så har de tagit livet av mig för jag dör nu. De ger sig även på våra barn, framför våra egna ögon. Lite störande brus där de släpper lite i taget till våra barn. De börjar i spädbarnsålder direkt, så att de störs i det mentala utveckling som kommer leda barn till koncentrationssvårigheter. Syfte är att barn inte kommer nå mer framgång senare i livet. De ska misslyckas i livet precis på samma sätt som sin förälder har gjort. Estim är det främsta sätt att döda en människa utan att åka fast in i fängelse. De vet redan vad som kommer att hända med mig, det vet varje stat på den här planet men inte vanligt folk inklusive mig. förresten vi får sätta mina felsteg på en sida av rättvisa våg och på den andra sidan det som har hänt mig i det här land så får vi se hur skyldig jag är. Jag är inte hel längre. Ibland när jag lyssnar på musik så upplever jag det teoretisk som oljud. Jag fattar inte vad som händer med mig. Kommer jag dö. Allt det som jag har sagt har jag aldrig upplevt i mitt liv innan jag skadade mig med den ”Estim” för lite mer en två år sen. Jag tar de mediciner som något som ger mig en artificiell dröm. Nu inser jag att jag har tagit de medicinerna helt förgäves i årtionde. Den uppmaning av den propaganda som kommer från staten, som jag har trott och som vi alla vanliga människor tror på, där de säger om man mår dåligt psykiskt så ska man ta sina mediciner så att allt kommer bli bra och OK. Det är det som de sprider i medier en av hundratals statliga riktlinjer och uppmaningar. Ge mig min kropp tillbaka och jag kommer direkt må bra psykiskt igen. De kan inte reparera nerver men de har

inget emot att skada våra nerver, ta de från oss och massakrera våra kroppar. Utan nerver kroppen dör så det här är det mest allvarliga brott i mänsklighetens historia i fredstid. Sen jag testade det Estim och sen jag opererade mig så dyker jag rakt ner mot marken rätt in i döden. Den person som jag var en gång existerar inte längre. I samband med psykisk sjukdom varnar de i medier för depression som något hemskt och dödligt där folk tar livet av sig utan någon anledning som oberäkneliga, och det ska de behandla med något som massakrerar hjärna ECT. Det är här psykiatriska vården börjar ljuga till folk, där de säger att det hjälper individuellt från person till person. När de ljuger så är det inte brott och den här lögn leder rakt in i något som man kan inte kalla ett liv utan snarare ett helvete, en döende process. I själva verket framkallar de skador, en dödens depression ifrån helvete där man vill begå självmord på grund av massakrerad hjärna kropp som förlorar sin funktion. Man är inte hel, man är massakrerad stympad i stället. Enda anledning att den person har gått på det brottsliga lagliga bedrägeri är på grund av staten som hajpar sig själv som den rättvise genom medier medan den serverar det död till oss alla som hjälp. Ett bedrägeri som tar aldrig slut. Vi själva måste offra vår civila personliga integritet anonymitet där vi säger så här allt öppet på vår egen bekostnad för att det ska ske en förändring i samhället. Genom historien har alltid vanligt folk betalat med sina liv för att bidra till samhälle. Vi lyssnar på dem medan de vilseleder och splittrar oss med olika negativa egenskaper. Vi borde börja lyssna på varandra i stället. Genom mitt liv i Sverige så har jag sagt en dussin gånger vid olika tillfälle med olika personer att jag föredrar en snabb död till exempel som hjärtinfarkt. Jag är inte speciellt rädd för att jag ska brinna i helvete. Det sätt att dö på, är för mig human. Men jag har sagt att jag fruktar en utdragen död i smärtor som cancer. De har lyssnat på mig genom åren och de har exakt gett mig det som jag har fruktat, något till och med ännu värre och mer horrible sätt att dö på, än cancer. Svenska riket är lite som den filmkaraktär Wish Master, där de har valt mig. De har fått min första önskning där jag ska dö i elektriska skador med ett hav av olika sätt att lyda på samtidigt. Den andra önskning är att nu när jag har åkt på det dödsfälla, när jag i min lydnads förskräckelse säger allt det öppet så nu kan jag bli till och med en hjälte som räddar mänsklighet med sanningen om det värsta av det värsta på planet. Om jag hade den tredje önskning så skulle jag använda den nu med nöje. Jag önskar att alla som är inblandade på vilken sätt som helst och som har lett mig in i detta döden, jag önskar att de alla följer exakt samma öde som jag. Jag önskar att ni alla känner på det som ni har gett mig. Då är rättvisan uppfylld. Ni begår brott mot mänsklighet när ni ger det till folk. Det som jag önskar till er är inte ens brott, det är lagligt just in i detta nu. Tack vare de, bild av mig har blivit bisarr, skamligt, förödmjukande och förolämpande. De har förvandlat mig till en pajas som folk kommer att skratta åt, snarare hela planet kommer skratta om mig för jag är en skamfläck. En clown, som kommer att underhålla det svenska samhälle och befolkningen. När man har inga problem i livet, när man är frisk då har man en skarp hjärna där man tänker och märker allt med lätthet. Man ligger på 100% nivå. När man har börjat ta mediciner för psykisk sjukdom då faller man ner till 70% där man är inte längre den som man var som frisk. Jag som har blivit skadad med det dödsfälla Estim så min hjärna har fallit till och ligger nära på 30% nu. Men när jag tar Lyrica för att sänka ångest då har jag fallit till 5 %. Jag överdriver inte allt är sant som jag har sagt. Då dör jag mentalt medan jag existerar

fortfarande fysiskt. Jag känner mig som att jag är 80 år gammal nu. Det här är onormalt. På en sida, staten pratar ständigt om sexuellt ofredande, sexuellt utnyttjande, sexuellt trakasserade där de säger i reklam ” Du har rätt till din kropp ”. Verkligen är det så? Har jag rätt till min kropp? Det här land har just tagit halva min kropp ifrån mig på en fysiskt sett. När man hör i nyheter där de säger att en framstående person i samhället har köpt sex från prostituerade, där makten hänger en som ett exempel hurdan man ska inte vara, så känner man de skamkänslor hur de når en själv när man hör detta. Då tänker man jag vill inte vara på denna mans plats nu. Det är sådant staten har hajpat upp och serverat det som något fruktansvärd medan nervgift är helt OK. De skrämmer oss med känsla av skam så att vi ska vara rädda för de så att vi själva begår inte det fel och slutar i nyhetsflöde som sexuella förbrytare. De tystar oss på ett dussin olika sätt. Att begå det brott är fel, men det är inte fel när man på grund av staten går på något som är likvärdig med Novichok. Mitt smärta växer. Min kropp dör och min själ dör med den på grund av den tortyr som den osynliga för lagen redskap som drivs av det demokratiska land Sverige som bryr sig om alla människor lika värde, mänskliga rättigheter, jämlikhet mellan män och kvinnor. De bryr sig för allt detta men inte för de som får döda nerver i halva sin kropp. Det är sådan verklighet vi lever i Sverige, det är mitt liv. Det är en fantastisk dröm statlig dödsfälla, när man tänker lite noga. Först i årtionde isolerar de en individ eller person bort från andra människor som förvirrar och vilseleder de den person i en dödsfälla som makten råkar inte se att den finns av någon anledning. Människor som är inte skadade med det -estim kan inte ens föreställa sig det lidande, hämtad från helvete fram till verklighet på Jorden. Nu är man medveten att de pratar till en, att man har blivit skadad, att de skadorna leder i en psykisk kollaps. Det blir värre och värre för varje dag det går. De -estim skador är av sådan natur och har den egenskap där den beter sig exakt som dator trojanskt virus. Den förstör kroppen, samtidigt förstör den hjärna och så småningom raderar den hjärnans minnen, raderar personlighet, barndom, mänskliga känslor allt och hela förstånd. Inte en enda mänsklig egenskap har blivit orörd i mig, ens hela existens faller isär. Så till slut är man inte längre säker på något av allt detta som man har upplevt och genomlidit så nu med i att man glömmer så kan man se det som att den trojanskt virus raderar sina spår efter sig efter som man kan inte bevisa något som man inte ens kommer ihåg och som man är inte säker på. I 15 år har de skadat mitt psyke med suggestion ord som har förvridit och förändrat skadat min psykiska hälsa och min personlighet. Nu är det de skador som gör allt det som de har gjort men med 100% starkare kraft. Det är nu först som deras ord har skadlig betydelse. Jag klarar ingenting som jag ska och därmed klarar jag inte att lyssna på de. Jag tar mediciner. Det har aldrig någonsin spelat någon roll om jag tar mediciner eller inte. Jag har hört de på samma sätt för 15 år sen och fram till nu. Det är därför för att de är verkliga människor som pratar till mig och det är så Polisen utreder brott. Det som finns kvar är ett skal som ser ut som den människa som den en gång var. Jag kommer förlora mitt förstånd, jag kommer att dö av det här, men innan jag gör det så ska jag säga allt det här öppet medan jag har ett förstånd och medan jag kan komma ihåg för att det inte är OK med det här som har hänt med mig. Jag är inte någon ond människa, jag förtjänar inte sådan död. Jag vill faktiskt leva. Men det smärta och förtvivlan som jag känner, driver mig till att jag går till Dignitas och tar livet av mig där, bara för att få

stopp på lidande så illa är det. Jag kan inte existera med det här kroppens förfall det finns ingen som kan. Jag har tagit Seroquel och Zyprexa i årtionde på grund av att jag mådde dåligt efter som polisen krossade mig bit för bit. När de har krossat mig vill de inte fängsla mig i stället fortsatte de krossa mig vidare. De gick till den slutgiltiga fas där de pratar till mig och jag hör röster. Nu är den bild av mig som psykiskt sjuk fullbordad. Det saknas bara en sista bit och det är det som staten omsorgsfullt skyddar ifrån att folk ska inte få veta om. Elektriska skador estim ECT och så vidare. Nu när jag har gått i det fälla när jag har skadat mig så nu har jag fått alla de värsta av det värsta symptom på psykiska sjukdom och det faktum att de fortsätter prata till mig oavsett om jag vill det eller inte, inser jag nu att de inte hade haft några goda avsikter mot mig. Nu är den statliga fällan fullbordad helt och hållet. Nu lutar de sig bak i en avslappnad position och njuter av föreställning, där jag bablar allt det här öppet och där jag skämmer mig ut på en episk skala för om jag hade inte varit skadat av det -estim så skulle jag aldrig säga ett ord. De har satt mig mot väggen. Nu kan jag välja, jag kan hålla tyst och dö i tysthet med vetskap om att de fortsätter sälja det helt ostört och mer folk kommer gå in i detta. Jag vet och är säker att de håller på och kommer så småningom leda även våra barn in i detta döden, så som de har gjort med Hundratusentals andra människor. Nu är jag den dåliga som gör och sprider en negativ bisarr full reklam om mig själv precis som när kriminella gör, där de säger Fuck Aina. Alla hör mig nu som den dåliga, ingen hör polisen där finns och hörs ingen dålig reklam som skadar den bild av de. Där är det tyst. De är bara fina, de övervakar datorer och avlyssnar våra telefoner och inget annat. Att de skulle kunna prata till oss så är det omöjligt enligt makten. Om de hade erkänt att de kan göra det, då kanske kommer befolkningen göra uppror då betyder det att ingen är fri. De kommer till alla in i deras drömmar, där de kan få människor till att de skadar sig själva, tar livet av sig. Då existerar inte frihet. Om de tar bort den här möjlighet då kan de inte klara brott. Därför har de skapat den bild att vi är psykiskt sjuka när vi hör röster och de fortsätter med nästa och nästa genom tiden medan ingen vågar ifrågasätta de. På nyheter har jag hört om att psykisk ohälsa är den andra största orsak på att folk kommer insjukna och det kommer kosta otroligt många miljarder, det gällde för hela mänskligheten. För mig är det klart varför det blir så. Det är på grund av att makten kommer till oss alla när vi sover. Man kan välja om man ska tro på det som jag säger eller inte. Men jag säger att om man försöker begå brott så går man rätt in i fälla, där man är dömd till garanterad misslyckande. Det är på grund att de som begår brott vet inte det som jag säger nu. Det här är verklighet som vi lever i. Frihet existerar inte. Det är det sett hur de pratar till oss som borde avslöjas så att mänsklighet får veta sanningen att det är möjligt. Får de veta om det då kommer folk avstå från att begå brott. Jag ska inte säga Fuck Aina. När polisen stoppar mig på gatan jag kommer svara på deras frågor på ett respektfullt sätt. Det är inte de som har förstört mitt liv. De har aldrig haft problem med mig och de kommer aldrig någonsin få något problem med mig. Det är polisutredare, personligen exakt de som pratar till mig som jag pekar som huvudansvariga och hela det svenska samhälle som har näst intill avrätta mig. Men jag kommer aldrig någonsin se polisen som något hederligt och rättvist. För mig är de vältränade potentiella kallblodiga mördare, ett verktyg som utövar makt på befolkningen åt staten. Många gånger gör de rätt men ibland kan de om de vill döda en oskyldig människa, de kan

döda vem som helst av oss utan att det får någon store påföljd för de. Det har aldrig spelat någon roll vem jag är innerst inne och om jag gillar det här landet. Jag har haft över 25 år bara kärlek till det svenska land och svenska folket. Jag har inte begått några brott men de har bara drivit mig till vansinne. De gav mig psykologiskt stryk i årtionde. Jag kämpade för att må bra och får att behålla mitt förstånd och det var inte svårt för mig när jag inte var skada av den -estim. Jag kan gå ur vilken svår situation som helst men jag kan inte gå ur de här skadorna för det här är mord. De vill ta bort den oskyldiga bilden av mig. De vill göra mig till en som pratar alt det värsta om Sverige för nu kan jag inte säga något bra. Jag skyller inte på det svenska folket för de är bara vanligt folk som vilket vanligt folk som helst på planet. Alla vanliga människor på den här planet oavsett religion, ras, politisk åsikt eller vad det nu kan vara, alla är bra, värdefulla och alla förtjänar att leva ett normalt och värdigt liv utan våld, mord och krig. Vi är alla vilseleda och det är meningen att vi ska bli det, så att de kan leda oss. De tänker åt oss så att vi ska slippa behöva tänka med våra hjärnor. Svenska folket kämpar och går till arbete varje dag för att kunna försörja sig precis som jag. Visst, det är de som lever i frihet. De har mänskliga rättigheter eftersom de är svenskar och polisen låter de vara i fred för de är deras eget folk. Svenska polisen njuter inte av det resultat av sitt arbete som ska få en hela svensk familj utrotad. Att skada sitt eget folk ger inte njutning till de polis parasiter som pratar hela nätter till folk. Njutning kommer först när det handlar om invandrare som mig. Men de är fullständigt oviktiga lika mycket som jag. De bestämmer inget det gör makten. Makten är samhälle och vi är samhälle när vi ska ge vår röst till de. Kanske om jag hade levt i Bosnien under sådana omständigheter som jag befinner mig i nu så kanske polisen hade varit och hade behandlat mig också på ett mer humant sätt eftersom jag är en av deras egen medborgare. Jag känner att de som pratar till mig har ämnad mig för att jag ska uppfylla ett syfte där jag skriker som ett skadat djur. Det i sin tur är en reklam åt hur illa är det att ha göra med polisen som invandrare. Det kan få många invandrare att inte komma till Sverige och det stimulerar tanke på att invandrare ska vilja återvända till sina länder. En som har råkat oändligt mer illa i Sverige än i sitt hemland i krig, skapar ljuv musik av lugnet och belåtenhet. Offergåva 2, freden ska bevaras. Det är sådan bild jag har fått av de när jag tänker bak i tiden. Jag vill gå härifrån men De har sagt till mig att oavsett till vilken land jag går, så är det här vad som väntar på mig där. Var ens jag går nu så tar jag döden med mig för jag är döende. Samhälle har haft den information om de farliga produkterna och hållit sanningen bort ifrån oss alla om vad det i verklighet är egentligen för något. Jag visste inte vad det är för något och jag gick i det fälla. Nu vet jag också det som de visste hela tiden. Nu vet jag att det är bara fråga om hur lång tid kommer det ta innan andra människor eller våra barn går in i denna dödliga fälla. De har tagit mitt liv, jag tillåter inte att de ska ta mitt barns liv också. De tar ära liv om ni går på detta. Det är jag som räddar er liv, med sanningen. Sverige har gett mig en enda alternativ nu att jag ska ta livet av mig så att den här smärta Agoni slutar och försvinner. Det blir 8 gånger värre från månad till månad. Jag är yr i huvudet av det här och har ingen lust att beröra det del av kropp med mina händer. De har kastrerat mig, även om någon som har blivit skadad i foten av -estim för exempel så efter över två år blir de också kastrerade för den smärta gör så att man förlorar vilja, vilja exakt dör för alt, därmed även vilja för sex. På så sätt är man kastrerad fast jag har förlorat känsel i halva min

kropp så det påverkar mig också. Jag skulle bli överlycklig om jag hade varit kastrerad på det kemiska och det på operationssätt, om det hade bara handlat om det. Jag har råkat illa på samma sätt precis nästan identisk som Sergej Skripal har gjort. Jag hade varit även överlycklig om jag mådde psykiskt dåligt, så som värst, när jag hade nervsammanbrott på grund av polisen och psykiatriska vården för 20 år sen. Det där är inget och går inte att jämföra med de här skadorna. Det är de skadade nerver som skickar förvridna signaler och hjärna störs och skadas av denna tortyr som pågår dygnet runt. Det här är på en annan nivå. Man lider av neuros. Det som Psykiatriska vården pratar i medier om olika svåra psykiska symptom där de säger att psykiskt sjuka bygger på händelse, att de är paranoia, rastlösa, arga, våldsamma, nervösa att de har svårt att sova, är i själva verket tecken på elektrisk skada på nerver som tillverkar bygger omvandlar tankeprocess till psykotiskt tillstånd. Allt dör för mig mina drömmar, planer, inte ens musik hjälper mig längre. Träning hjälper mig inte mer heller, så jag orkar inte träna styrketräning. Jag springer halv timme bara. Förut har jag tränat för att vara vältränad och nu tränar jag springer för att jag ska hålla mig i liv och att mitt smärta skulle sänkas lite för ett litet kort stund så att jag känner mig normal åtminstone i några timmar, men det är långt ifrån normalt. Eftersom jag är nu tvungen att ta Seroquel för att kunna sova så har jag nu problem med övervikt också och med det går jag nu mot risk för att få diabetes, njurskador och leverskador. Först nu ser jag vad är Zyprexa, Seroquel, Gabapentin och Lyrica till för. De är till elektriska skador, de sänker smärta litegrand och det finns inget annat som kan. För estim räcker det med Seroquel men om man har fått ECT då måste man ha riktig kraftfull medicin och det är Zyprexa, för att kunna sova. Utan de medicinerna skulle jag inte kunna sova någonsin mer i mitt liv nu. De har gjort mig beroende av de mediciner på samma sätt som människor som är beroende av dialys. Vad borde jag göra nu, ska jag gå till Psykiatriska vården och söka hjälp på grund av de fysiska och psykiska skador som kommer från de och som de har förorsakat. Varför skulle jag vilja det, jag är inte deprimerad jag bara håller på att dö. Är det så att, så fort man hör röster så är man direkt egendom av psykiatriska vården. Jag vill inte se de med mina ögon mer någonsin i mitt liv. Därifrån kommer Estim. När ECT är lagligt då är det här också lagligt enligt svenska staten. De vill att vi medborgare ska inte begå brott, att vi inte ska slå varandra, att vi inte ska svära, trakassera, kränka varandra. Vi ska följa den moral etiska bild som samhälle serverar till oss. Därför vi ifrågasätter de aldrig. Men när de genom polisen börjar tortera oss psykiskt i årtionde, deras handlingar är skadliga, de syns inte och går inte att bevisa. De förstör oss inifrån så om vi säger något då väntar psykiatriska vården med hot ingripande där de har fått laglig rätt från staten att ingripa när de ser att en människa, enligt de mår psykiskt dåligt. Då är det polisen som kommer hem till en tillsammans med psykiatriska vården och de tvångsinlöser en. Väl när man är där inne då har man förlorat sin röst, mänskliga rättigheter existerar inte för en då. Makten bestämmer över en. Vad värre är så har jag läst att i Sverige är ECT obligatorisk. I Sverige är med andra ord mord obligatorisk. Så om ”Doktorn” bestämmer och om han vill det så kan han påtvinga det behandling på en. Sen säger de vi har gjort allt som vi kunde för att hjälpa dig vi kan inte göra mer för dig. I själva verket har de mördat en. Man går igenom en döende process från helvete. Om ditt barn har begått självmord, var inte så säker att det är bara dit barn som har kommit på det bara så där.

Polisutredare, de som pratar gör ingen skillnad mellan folk som begår kriminellt brott skadar folk och folk som har inte gjort en fluga för nära, till och med barn är inte heliga för de. Om du tror att de aldrig skulle göra så, då kan man se när det blir krig då är det värsta av det värsta standard. Gå 1000 år bakåt i tiden och du ska se att sådant är standard lite över hela planet. Polisen har gått ut med att de kan avlyssna telefon, internettrafik, med andra ord våra hem. Det som de har uteslutit att erkänna är att i det polisövervakning utrustning ingår mikrofon också. Att avlyssna påverkar oss inte men att de kan prata till oss, det påverkar oss. Staten har dresserat sin befolkning i hundratals år, där de använder våra känslor mot oss och de vänder människor mot varandra och på så sätt splittrar de os ifrån varandra, krossar våra relationer. Vi känner skam om vi skulle bli stämplade som psykiskt sjuka och att höra röster så är man i andras människor ögon helt ogiltiga (vi har ingen röst). Lögner och osanningar är direkt kopplade till oss. Det är på detta sätt den som är stämplad som psykiskt sjuk, som makten har valt och gett sig på, det är den som kommer befolkningen ta avstånd från. Den personen kommer inte försvaras av befolkningen. Makten tar en som när en varg tar ett boskapsdjur åt sidan där den kan slakta sitt byte helt ostört med lätthet, utan att någon någonsin ifrågasätter de. Så har de gjort i alla tider. Jag har aldrig begått och skulle aldrig begå brott därför har de byggt en bild av mig som psykisk sjuk så att om jag säger allt det här nu öppet ingen kommer tro på mig och det kommer få konsekvenser för mig. Men jag bryr mig inte om konsekvenser när jag har insett att det är frågan om tiden innan jag har dött. Jag håller på att dö. Jag tror att de har räknat med att jag ska kunna göra så här, därför har de gjort på det här sättet från första början. Det var en alternativ av alla möjliga. För 15 år sen när de har börjat prata till mig har jag haft en massa grejer som jag ska skämmas över. Meningen var att jag ska dömas, allt ska komma ut och jag kommer skämmas ihjäl och de har krossat mig och tvingat mig att jag ska erkänna. Jag vill inte säga något av det öppet på den tiden, och då har de pratat till mig att jag är ett offer och att jag inte ska skämmas, folk kommer förstå mig, att jag ska säga allt öppet så att alla hör. Nu när jag håller på att dö, när jag i min desperation skriver allt det här nu öppet så regnar det med hot från de nu. De säger Ingen kommer att tro på dig. Alla som har skrivit det öppet så har de sluttat i mental sjukhus. Det är nu du ska stämplas som galen. Om du går ut öppet med ditt namn då kommer alla prata om dig öppet och allt om dig kommer komma ut. Du kommer inte kunna se folk i ögonen av skam, du ska förlora allt. Du kan lika gärna packa dina grejer och gå härifrån för när du har sagt det på detta sätt så finns det ingen plats för dig i det här landet mer. Det kommer inte bli så som du tror att det ska bli, seg inget. När jag tänker bak i tiden så inser jag att det är just de som har skickat mig in där den natten på sluten psykiatrisk klinik i Trollhättan. De har framkallat mina tvångstankar som skulle få mig att må ännu sämre för att jag ska krossas och att jag ska erkänna brott. Det är de som har startat min sociala fobi för de kan tända vilken negativ egenskap som helst under sådana omständigheter och under ett villkor, att det finns ett underlag för det inne i vårt liv, som skulle aldrig ha tents och uppstått utan de. Under dagen lever vi våra liv i frihet i det demokratiska land där alla har lika rättigheter och skyldigheter i jämlikhet och rättvisa. Sen på natten kommer de in i våra hem som osynliga väldigt verkliga inkräktare rätt in i vårt sovrum in i vårt psyke. De kan komma till oss utan att vi kan göra något. Men vi kan aldrig komma till de inte ens att kunna blicka in

i deras säkra hålla. Inte nog med att de pratar till oss så utöver detta så kan de obemärkt komma samtidigt till in i våra barns drömmar där de med undermedvetna uppmaningar kan leda våra barn in i vilken fälla som helst. De kan köra de rakt ut till på kyrkogården och de kan göra samma sak även med oss själva. Vi kan bara se på, vi kan inte göra något åt det. Det som staten godkänner som brott till exempel som sexuell trakassering och sexuellt utnyttjande där det skapas rabalder om det i medier så det accepterar vi vanlig folk som det värsta av det värsta medan miljoner av människor över hela planet har försvunnit helt obemärkt i folkmord med dödliga produkter som har en syfte att döda, neutralisera på det fysiska och mentala sätt ifrån det här värld och vi gärna biter i det statliga honung fälla och spelar med dem angående detta, där kvinnor är offer och män är vanligtvis mönster, sexuella förbrytare. Medan makten inskränker på mänskliga rättigheter där de tyger om detta då när vi vanligt folk ser och upptäcker det då vågar vi inte uttala ett enda ord om det brott som pågår där många vet att det är något som skadar folk till döds. Vi vågar inte nysta ett ord på makten som beter sig som fascistisk ondska som släcker människoliv. Se bara på det som har hänt mig, är det brott eller är det inte brott. Vi höjer våra röster om sexuella övergrepp där i mina ögon förstoras det av samhälle som det värsta brott. Medan de leder människor in i döden och ingen säger ett ord om det även om de vet att det pågår. Allt är OK bara de och deras barn har inte åkt in i detta fälla. Visa personer som har levt sitt liv utan svåra psykiska påfrestningar i kärlek fred och harmoni, brukar säga att de känner varje dag den speciella känsla, den överväldigande det gudomliga i vardag som de kan inte förklara. Hur skulle man kunna förklara det. Vad sägs om när man tänker på mig. Jag har etablerad direkt kontakt med det andra sidan. Till och med, De pratar till mig. De har nästan utplånat mig, fast det är redan gjort. Bli glad att det gudomliga inte börjar prata till dig. Men lugnt, var inte oroliga. Om ni är en egen medborgare av samma ras, religion och politisk åsikt i det land som ni lever i, så kommer ni fortsätta känna det gudomliga varje dag. De har utrett mig från första dag då jag kom till Sverige, jag är säker på det. Det var början till slutet på mitt liv. Då har de inte avslöjat sig för mig och när de har gjort det då har de påstått sig vara de som räddade mitt liv. De har pratat och de fortsätter att prata på ett positivt sätt till mig, medan jag är döende nu på slutet och har bara råkat illa ut på grund av de och deras goda råd. Och det är just detta som skulle påstå vara det som ska få mig att jag övertygar mig själv till slut att alt detta är sjukdom som jag måste ha inbillat mig. Det kommer funka, det som kommer övertyga mig är de skador. Det är detta som anledning och syfte till existens att de elektriska apparaterna av hundratals olika sorter finns. Makten gallrar oss bort in i döden där vi kan inte klaga eftersom vår hjärna skadas och vi kommer inte ihåg. När jag säger det här öppet meningen är även att alla som läser mina ord som jag har skrivit ska vara övertygade också på att jag bara inbillar allt och att allt är produkt av min fantasi, där inget av det är möjligt och med det så kan de fortsätta vidare med nästa som de behöver utreda för någon begångna livs misstag och så fortsätter det vidare. Nu har jag blivit sargad i kroppen och mitt sinne. Jag tog till alkohol i min desperation bara för att ångest ska försvinna för en kort stund. Det i kombinationen med den Lyrica så blev min normal tänkande helt utslagen så skämde jag mig ut mer bort än någonsin. Allt som jag har tänkt och som jag var rädd att det skulle kunna hända mig så har allt det hänt till mig. Och det är det som har blivit för mycket för mig. Nu

får det vara nog, därför skriver jag allt det här öppet, för allt som jag har blivit utsatt för i det här land är inte bara brottslig gärning. Det som jag har blivit utsatt för är brottslig fascistisk gärning. Det här är Fascism. Jag är så skadad att I sådant skick som min kropp befinner sig i nu så har det bara kommit folk ur förintelseläger från Josef Mengele vårdavdelning ut som är så skadade som jag. Förintelseläger fångar som var tunna som ett skelett kan inte jämföras med det tillstånd där jag befinner mig nu. Det skulle vara bättre att jag hade dött när jag testade det -estim. Allt det som jag har berättat har jag genomlidit och fortsätter att genomlida. Hur ska jag hålla tyst med allt detta och vetskap om att jag är döende. De har sagt till mig. Allt som du ser på där ute är på låtsas, men om det på grund av dig faller ett enda hårstrå av huvudet på någon av vårt folk så kommer du ruttna levande. Du kommer kalla på hjälp och ingen kommer hjälpa dig, de kommer bara se på dig medan du dör. Vid ett annat tillfälle har de sagt, vi gör allt det här för din skull, folk kommer se dig som en hjälte vid en annan du kommer bli galen av allt det här till slut. En annan gång sa de till mig, det sista som du kommer höra innan du dör är oss. Det är oss du kommer höra. Jag kan välja av de 20900 meningar vilken jag vill och de fortsätter med det, allt det är sant. Jag pratar alltid bara sanningen. De kan förneka och alla de kan vittna för varandra men bevisa det med en video där jag är där och säger något annat en det som jag har berättat om. I video tror jag också på. Även om jag inbillar händelse och även om jag hade inbillat allt det som jag har berättat om, men det har jag inte så spelar det ingen roll. Jag är inte viktig, mitt liv är inte viktig för någon annan utöver för mig själv, eftersom jag kommer att dö av det här i vilken fall som helst, eller bli galen av den här smärta. Jag inbillar inte de här skador. Jag har sagt till polisen om -estim. De har inte gjort något att stoppa försäljning av de nervgift produkter. Jag har sagt det till vården inte de heller har stoppat det. Det är makten som är den som driver den här dödsfälla på oss alla under falska påstående där det i värsta fall kallas för bedrägeri och att ni kommer komma undan så lätt med det där medan ingen straffas för det. De säger Sverige har blivit skakad av brott och mord. Men Sverige har aldrig blivit skakad av massmord, där ser man om det rättvisa lag och ordning. Det är inte jag som sprider estim nervgift till människor. Det är ni där uppe som gör det rätt i nu. Det är ni enligt är som äger sanningen där ni dömer våra handlingar av oss vanliga folk, medan ni själva begår brott mot mänsklighet. Får våra barn det elektriska nervgift i sig så kommer vi se våra barn dö som djur, framför våra ögon och det finns inget som vi kan göra för att hjälpa de. Jag ser på allt det här som jag har sagt som på kognitiv terapi där jag lättar mitt hjärta. Men i stället att betala till den Psykiatriska vården för kognitiv terapi som har aldrig hjälpt mig, de som har förstört mitt liv, de som har lett mig in i graven, då får jag här en kognitiv terapi där jag lättar mitt hjärta till det vanliga folket över hela planet som har inte skadat mig och som har inte förstört mitt liv. Av det här information har mänsklighet nytta jag menar och jag pratar bara till det vanliga folket. Makten med sina medier hade all tid i världen att varna folk och de har inte gjort det. Jag vill inte ha att göra något med någon av de. Så nu är ni alla uppdaterade med sanningen om detta nervgiftskräp. Om meningen var att jag ska vara reklam till att invandringen ska stoppas då har ni svenska makten lyckats med det väldigt bra. Jag önskar att jag aldrig hade under några omständigheter satt min fot i det här land. Jag önskar att jag inte hade kommit hit. Ni behövde bara säga vad ni kommer göra mot mig och jag skulle gå

någon annanstans. Jag vet nu kommer den tanke där alla tänker, ”om du tänker att Sverige har behandlat dig så orättvist enligt dig, varför har du då kommit här, vi vill ändå inte ha er här”. Jag vill gå men de har utplånat mitt band till mitt gamla liv. De har stängt den vägen tillbaka för mig för alltid. Jag kan gå dit bara som död. Jag vill ha det som jag har haft en gång i tiden. Ge mig svenska rättsväsende min kropp tillbaka som ni har tagit ifrån mig och vi är kvitt med varandra. När jag tänker tillbaka på mitt liv så inser jag att det största katastrof för mig är det att jag föddes. Jag önskar att jag aldrig hade fötts. Förut vill jag se av världen, uppleva något nytt. Jag har inte sett något, har aldrig åkt någonstans och nu tack vare den humana, medmänskliga demokratiland Sverige, kommer jag inte kunna se något eftersom jag dör nu. Jag vill inte se något mer, det finns inget att se. Det var det som jag vill säga till Mänsklighet. Varsågod.